an. man vara sjelfständig,. Aftonbladet, Daglig! Allehanda, Freja, Minerva, Biet och Statstidninen med flere, ingen nämnd och ingen glömd ulla skulle småningom nedergöras, sjelfva Liten efver änn, fastän bara barnungen, skulle i sin linda örqvälvas. Vi skulle med ett ord tillställa et! slags Betlehemitiskt barnamord, en ny Sieiliansk Yftonsång, då hvar och en, som icke utan darring på rösten kunde: uttala ordet prenumerant, ). v. s. hvar och en tidningsredaktör, skuile dölas med satirens dolkstyng. Redaktionen beslöt vidare att vara snillrik och ivick öfver allting. Detta faller sig ej serdele svårt, ty utom det att redaktionen består af ide snillen, som hafva qvickheter till hands, lika sä kert som det finnes karduser i en snushod, si kan man nu för tiden, om verkliga qvickhete skulle tryta eller befinnas utslitna, i deras ställ taga till ovett, ett surrogat, som befunnits aflik: vagn och nytta, helst den goda ållmänheten ickt lärer kunna skilja begge sorterna på smaken. Ett af redaktionens vigtigaste beslut innehöll att redaktionen aldrig skulle hafva orätt, Det finnes nemligen ingen monark, hvars.vis het och rättvisa är så otvifvelig och inviolabel som en redaktions. Då man säger att red. är öfver tygad om det eller det, är också i och med det såmma def och det upphöjdt till en helig, oom kullrunkelig sanning, och OM någon, eho det var må, fördristar sig att tvifla på red:s ofelbarhet måste redaktionen med. lif och blod förfäkta sir sak Och bevisa den med klara skäl och fakta. För att gifva mina medredaktörer ett begrepj om sättet att bevisa en sak i den stil, som v imna införa i tidningsverlden, bad jag dem po