Aftonbladet – 13 januari 1843, sida 1

prick, som tillkännragaf snillet,; det behöldes så ledes en ny kraft, för att väcka mig ur mir apati, och se här händelsen. Jag satt en vacker afton på mitt rum och fun derade, då det knackade på min dörr och bro. dren natursångaren Käckling inträdde, hållande ett tidningsblad i handen. Fan var andfådd, stackars karl, ty att spring: lyra trappor upp med en nyhet i halsen kosta på bröstet. Ha-har bror, började han derföre shahar bror läst O-Ost-götha-Co-Cor-responienten ?, Nej,, svarade jag; hur då? Jo, ser bror, återtog Käöckling och lemnade mig bladet, Correspondenten är den sanna libevalismens Peter Eremiten och rider nu omkring, oredikande korståg mot de osanna liberalisterna, le stationära, de reaktionära, rörelsens och stillaståendets arti, med ett ord, mot allt som varit, ir och blitva skall; han inbjuder alla fosterlanlets, sanna vänner, att understödja utgifvandet al n ny tidning, som på en gång skall. dräpa den nånghöfdade hydrsn. Hvad säger du! ropade jag, och en ljus id wppsteg i mitt hufvud. Jag läste bladet och helöt att blifva menniskoslägtets räddare undan essens förtryck, något som är lika detestabelt som. eftertryck. N Efter en stunds djupsinnig, fundering, hvarunler fingret hela tiden hvilat på näsan, öppnade ag min mun, och Köckling frågade hvad jac änkte om saken: Jo; broder, svarade jag, jag vill med eder hjelp, J, mina ädle statllbröder, realisera denns stora id,Eremiten Peter skall ej förgäfves half.