Aftonbladet – 12 januari 1843, sida 3

men betänkte dervid huru pastoratet i em hant vändning öOmstöpt guverrantens tro, hopp, kär iek och förtröstan. Öfversten kom nu och slog hazxom på axeln Jag ser, att du tagit dig en half timmas rast deri gjoröe du rält, min gosse, ty, man kan vä icke orka att snablas, som dufver hela dage: heller... Men kom, jag will tala wid dig lite srand. -— Du har väl haft bra ledsamt dess dagar du: varit i staden? Jag vill icke neka det, mer min särvarande sällhet bar gjort att jag glömt allting ...x; Jag tyckte också att det var synd om dig. och du skall tro att det kostade rasande mycket på mig att så der ,dräpav dig, som mar säger; nen dels ville jag straffa dig litet, för det du afslutat räkningen utan värden, och dels — ja, vufvudsakligast , ville jag hafva dig ur huset, för tt undvika alla scener, i händelse min gumma ville sätta sig på tvären. Jag hade nog märkt, lin klippare! alt du var i smöret hos henne — nen jag var för gammal att vara jaloux, och erföre lät jag gumman hållas, helst som jag litade å dig. Hon har imedlertid blifvit satans medgörlig, en hon fick det kalla badet, hvarföre allt gick äl, utan gräl. Jag kunde således tagit dig till åder igen straxt der på, men jag tänkte som så, tt du gerna kunde vaka en tid, för att sedan ofva så mycket bättre. Dessutom ville jag hafa gårdsköpet först afslutadt. En oväntad glädje r alltid den angenämaste, icke sant? Derföre ar jag också hela tiden drifvit med dig, och etta, utan att skryta, bra nog. Den der ordern u fick var ett satans godt påfund, eller huru? u måtte blifvit bra flat, när jag proponerade ålen? Hu, hu! — Men sedan du nu fått vetal It hvad som behöfves, för att förklara mitt förållanide, må du i Guds namn gå att kuttra igen. ! Jag vill icke ligga mig mellan barken och ädet.