Aftonbladet – 12 januari 1843, sida 3

SaKCD. 7 T STOCKHOLM den 12 Jan. ORO I LÄGRET. Svenska Biet har på sin patron, biskopen stats rådets räkning blifvit icke så litet ängsligt öfve det i sista Freja-numret införda och jemväl gårdagens Aftonblad återgifna utdraget af Augs burgiska trosbekännelsen, som förbjuder prester skapet, men isynnerhet biskoparne, att bland sig i det verldsliga regementet. Biet har skyn dat. sig, så fort det kunnat, att försöka framhåll för sina läsare, att denna föreskrift egentligen en dast skulle hafva afseende på det katholska pre sterskapet, icke på det protestantiska, och mena på, att man bör skilja emellan så olika förhål landen, som påfvedömets sammanblandning a sin andliga verkningskrets med regenternas, oci en luthersk prests inträde i sin konungs råd ,kammare, för att vara sin konungs rådgilvar ach inför honom föredraga kyrkovärender,. Bie förmodar till och med, att Freja skall inse, hurt vigtig 1 sjelfva verket den principen är, alt el kyrkans man är föredragande och rådgifvare kyrkoärender (det vill säga att Biet till och me vill etablera såsom princip, att ecklesiastikdepar tementets chef alltid borde vara prest), äfvenson det söker att till halfs smeka Frejas nya pre sterliga redaktion,, för att förmå den att var beskedlig. Allt det der är onekligen något för groft, oc det visar att klämman är hård, när man måst tillgripa sådana nödargumenter. Ty huru okun nig eller fördomsfull en och annan af Biets läsar än må vara, lär det likväl blifva svårt att propp i någon enda af dem en så hårdsmält anrättnins som att föreskrifterna i den Augsburgiska tros bekännelsen skulle vara gifna för katoliker oc icke för protestanter. Det vore visst för argu mentets skull bra, om så förhölle sig; men n vet hvar och en, icke blott att den Augsburgi ska trosbekännelsen är ett af den Evangelisk Lu therska lärans grunddokumenter, utan äfven ser skildt, att alla både prester och civile embhbets män affigga ed på att följa densamma, och der med är väl den saken afgjord. Således, ehur kärt det än kunde vara för Biet, att få saken s förstådd, som skulle herr Heurlin icke vara bun den t följa denna bekännelses innehåll i de ifrågavarande punkten, lär han imedlertid få svår att undandraga sig det uttryckliga budet der ,derföre skall man dessa begge regementen, de andliga och det verldsliga icke sammanblanda utan att fela mot sin ed. Exemplet vore åt mirstone märkvärdigt från den som emottagit de förtroendet att halva högsta ledningen af kyrko ärenderna, och det skall :bkfva intressant att s om ej herr erkebiskopen har något att säga deana sak. För öfrigt, och då Biet så uteslutande peka på herr H:s befattning med kyrkoärenderna, lik som om han ej hade annat att befatta sig mer ratste vi erinra, att efter nuvarande regerings form och den sista förändringen, deltaga samtlig departemenrtscheferna i alla civila regeringsären der, och det torde väl blifva svårt att neka, a detta tillhör det verldsliga rezementet., Imedlertid har man häri ett prof på, att de icke är så farligt smed Biets förut så stränga or tedoxi, när det gäller att hålla en af de sir ryggen fri. — Biet innehåker äfven i dag en ganska ku rsös artikel, kallad: hvad will liberalismen oc vad vill konservatismen, som är idel mjölk oc venung. Bet har i denna artikel på en gån pkfvit så väl med de liberala, att desse och d vonservätive sägas i det hela önska ett och sam na mål, fastän de något skilja sig i afseende p ättet; och der är nu hvarken fråga om backstu jusittarerepresentation eller hedningar eller pio vierer och korrektionister eter hamnbusepress el er aftonbladslurkar eller sådane tvåfotade va elser, som herr Lars Hjerten, m. fl. Betta frid amma språk är riktigt vackert, om det bara vill äckall! Det påminner för öfrigt nog mycket om ee försonlighet, som vid sista riksdagen utgjord ösen för dagen, när det var fråga om kabinettsassen. EEE PP Den ampla harang, som H. E. Törnebladhb (H.M. Konungen erhöll vid sitt afskedstagande. ar maturligtvis icke smakat Svenska Minerva ETS Mass SAL PI RAN AE PR TR