Aftonbladet – 12 januari 1843, sida 3

Sebastian tryckte varmt och tacksamt den red-Jlige mannens hand och skyndade, säll som en Gud, till den älskade, för att åter i hennes öra hviska dessa ljufva, oefterhärmliga: kärlekens ord, som så mäktigt framkalla smältande leenden och rodnande förvirring, på encung; oskyldig, kärleksandan . de flickas blygsamma anlete. Och här kunna vi lemna de unga tu, vissa att vi lemnat dem på godt ställe: och i afundsvärd ro. Denna sannfärdiga historias berättare anser sig endast bör tillägga, att den nyomvända öfverstinnan ståndaktigt: framhärdade i trome allt intill ändan, hvilken inträffade kort efter det hon burit Emmas förstfödde med djup andakt till dopet. Vid detta glada fadderskap var naturligtvis äfven prostinnan Amanda Psalmen närvarande, och Sebastian tyckte sig märka, att den fordna guvernantens öfverspändhet alldeles var försvunnen. Hon hade efter sitt förnuftigt, ingångna: giftermål slagit de högtrafvände orden och den berusande andesusningen) ur hågen, samt talade: nu mest om sin lilla vackra flicka och sina små, gvicka kalfvars FT stället för att skrifva eländig vers, gjorde hon alldeles ypperlig ost, hvaraf hon. varje jul sände sin granne, den gode öfversten, n på femton marker, och med nära lika punktighet skänkte hon sin älskade Psalmön hvarje vår n py kärleksplanta af nästam lika stor vigt. (Slur:) ; —A — VIDSKEPLIG SAMVETSGHANNHET I HÖG GRAD. Uti Galignanis Messengerb berättas , att en mördare, id namn Montely, nyligen försökt taga lifvet af sig redelst svält, men blifvit. hindrad derifrån, och nu tager sina mäli fängelset ganska ordentligt. En ördag i förra månaden, då man framsatte för hoom hans frukost, bestående af en kottlett med ägg, tropade han: Hvad, äta kött på Lördagen! nej, så udlös kan jag icke vara; gif mig endast äggen ! jessa skrupler af en mördare erinra om de kalabreske röfrarne, som göra korstecknet med den ena hanen, medan de stöta ned sin nästa med den andra.