vånare försvunnit. Man varseblef då en annan dörr, som ledde till konsul Campanas våning i huset nästintill. Polistjenstemännen gingo in genom den och funno Giuseppi i salongen, endast klädd i skjorta ech byxor. Han kunde ej gifva några underrättelser om Giavonetti, af hvilken man ej såg ett spår. Huset omringades af en beväpnad styrka till dagbräckningen, då Guidoni, gendarmeribrigadieren, tyckte sig se ett mörkt föremål hopkrupet i ena höinet af kransen omkring en balkong. Han tog en soldat med sig, gick upp och igenkände slutligen Giavonetti, som låg på knäen och höll sig fast med händerna, i hvilken obeqvämd ställning han legat i nära tre timmar. Han gjorde intet motstånd då han arresterades. Vid preliminärförhöret nekade han för mordet å Guagnini, samt förklarade, att han, vid nedkomsten på gatan, först blef anfallen af Fasci, hvilken han gaf ett hårdt slag på armen med en käpp; att Fasci då uppdrog en dolk och försökte sticka honom, men att han hastigt. drog sig undan för att undvika stöten, hvilken , utan Fascis vilja, träffade Guagnani, som också var med i slagsmålet. Denna undflygt hjelpte ej Giavonetti, utan han inställdes för domstolen den 6 sistl. Dec. och ransakningen räckte oafbrutet till den 8:de. Under dessa länga förhör hördes många vittnen, men inga andra upplysningar, än de ofvannämnda, erhöllos. Fasci motsade den anklagades berättelse, att han omedvetet dödat Guagnini. Den offentliga anklagaren ansträngde sig mycket fär att få den anklagade fälld, och dennes advokat bemödade sig lika ifvigt att få honom frikänd. Juryn förklarade Giavonetti osky:dig till mord, men under mildrande omständigheter, och rätten dömde honom till fyra års fängelse, 2,000 franeg böter samt rättegångskostnadernes ersättning. — Posis-AnEKbOT. Kyrkovaktaren Hallgren, tillrågad hvad han yrkar för ansvar emot sin dräng, Lilljedahl, svarar, att ban cj gör någon åverkan på honom , men vill, att Ikström skall plikta för laga ohysande. (D. 4.)