Aftonbladet – 11 januari 1843, sida 1

fråga, den han i sin blinda förtjusning hittills glömt att göra sig sjelf. Han stod der med nedsänkt hufvud, slagen och bedröfvad. Ölversten gick några slag upp och ned, derefter stannade han framför Sebastian. Nå, nå, stå icke så modstulen, gosse. Flickor finnes det nog, om du just icke får min dotter, som bör ha pretention att få annat än en subaltern till man. Men efter hvad som nu passerat, kan du icke längre vara i mitt hus, det begriper du väl. Du måste således gifva dig utaf redan i morgon dag, ty annars gör du flickungen ännu galnare i hufvet. Endast frånvaro läker sådane der dumma sår. Res in till staden, t. ex.; all lefnadskostnad skall jag ersätta, ty detär jag skylIdig min hustrus och mitt barns räddare.n Ni är mig ingenting skyldig, herr öfverstep, svarade Sebastian med stolthet. Sedan ni fråntagit mig er ynnest, begär jag ingenting vidare af er. Jag ser i ert förhållande mot mig den vanliga faderliga, egoistiska omtankan, som verlden prisar såsom högst förnuftig, men som dock ofta gör tvenne unga bjertan olyckliga för hela deras lenad., Bahl! prata icke om bjerta och smärta . .Men ännu ett ord: lofva mig på din officersparol, att du icke nämner ett enda ord till Emma om din afresa, eller om hela detta samtal. Vill du det ? i . Er begäran är hård — jag kunde nästan säga otacksam — men jag lofvar uppfylla den. Jag vill till och med lemna ett hus, der jag ej längre är gerna sedd, tidigt i morgon, så att allt afsked undvikes, Så mycket bättre! brummade öfversten.