Aftonbladet – 10 januari 1843, sida 3

Hyegres. Ungefär 295 fot från hafvet upptäcktes er sträcka af hvalf, ramlade och kringströdda, så att de syntes, att den i fordna tider blifvit mycket skadad af någon häftig jordhvälfning; denna sträcka gick parallelt med en af dessa feniciska vallar, hvilka mar ser här och der på Frankrikes södra kust, och hvilken utgjorde grundvalen till en romersk mur. Her Denis har en samling af leroch glas-vaser, takpannor af alla slag och omkring femtio mynt eller medaljer, några väl bibehållna. Ibland medaljerna äro två af silfver, en af Trajanus och den andre af Septimius Severus, hvilken sednare präglades till minne af den sekularfest, som firades under hans regering. Några större bronsmedaljer af Nero, Marcus Agrippa och andra utmärkta personer i det gamla Rom finnas också. — MEYERBEER OCH Rossnn. Det berättas, att följande egna vad skall hafva hållits mellan Mecyerbeer och Rossini år 1825, då tl Crociato för första gången skulle uppföras. Meyerbeer var orolig öfver sitt styckes framgång. Han hade erhållit stora operans sal och kör, och solonumren utfördes af italienska röster. Vid en af de sista repetitionerna träffade den ryktbare maöstron herr Rossini. God dag, min vän! Ni skall således fira en ny triumf i morgon ?, I förtroende sagdt, är jag rädd, att det icke blir händelsen; jag skulle nästan hälla vad, att stycket alldeles faller. Ni skämtar, svarade Rossini. Jag slår vad, att er opera får en lysande framgång. Ni ? På min heder! Vill ni slå vad om 400 luoisdorer? Må gån Således i morgon afton. Vid första representationen visade sig Rossini, tvert emot sin vana, i en loge på första raden, elegant klädd, friserad, doftande af parfymer, med manchetter och glacthandskar. Vid slutet af hvarje aria eller kör gaf maäöstron, genom handklappningar, sitt bifall tillkänna, och hela publiken följde hans exempel. Framgången var fullständig. Följande dagen skickade Meyerbeer honom 4100 louisdorer, inneslutna i ett tacksägelsebref. — RårrKric. Ett utrotningskrig mot råttor har nyligen börjats i Paris. För närvarande finnas nemligen en så stor mängd af detta slags djur i kasernerna och i denna stad och i dess banlieu, att en dagordre utgifvits, som underrättade regements-cheferne, att en belöning af 5 centimer (4 sk. Rgs) utbetalas för hvarje råtta, som soldaterne döda. — ANEKDOTER. Någon skröt af att bärstamma från en mycket hög familj. Ja, sade en annan, jag bar sett några af den familjen så högt, att deras fötter icke nått marken. — En herre anmärkte en gång i ett sällskap att ljusen brunno så dunkelt, att de endast tjena till att göra mörkret ännu synbarare, och ropade derpå muntert: Hit åt, uppassare! skaffa in ett par riktiga ljus, att jag må se, huru de andra brinna! — En liten dvärg till öfverste examinerade en dag en jättelik karl af 43 qvarters längd... Kom hit, min gosse! häll upp hufvudet; högre, min gossel — Ja, berr öfverstel — Högre, min gosse! högre. — Så här, herr öfverste? — Ja, min gosse! — Och skall jag alltid förblifva så? — Ja — ja — men, min gosse, det är just meningen., — Nå, så far väl då, herr öfverste, jag har då sett er för sista gången ! — En hustru hade den olyckan att mista sin man på det sätt, att denne hängde sig i ett äppelträd; grannhustrun kom genast att begära en ympqvist; ty, sade hon, hvem vet, om inte den med tiden skall komma att bära samma slags frukt! — En fransk officer grälade med en Schweitzare, och förebrädde honom hans nations lyte, att strida för penningar, då vi Fransmän,, sade han, fäkta för diran. — Ja, herren, svarade Schweitzaren, ahvar och en sträfvar för det han är mest ? behof af.n — En förnäm Engelsman, som var mycket girig, lefde med sin fru ungefärligen i samma välförhållande som hund och katt. Jag är viss på, mylord,, sade frun, att ni, efter min död, vore färdig att älta Hinhåles dotter, om ni bara kunde räkna på en tillräcklig hemgift med henne. — Det är omöjligt, milady, svarade lorden, aty det strider mot engelska lagarne att äkta tvenne systrar. — En beskedlig, ömsint man besökte en läkare, ör att begära något botemedel för sin hustrus ögon, som voro mycket sjuka. Låt henne tvätta dem med ett litet glas bränvin hvar morgon, sade doktorn. Några få veckor derefter hände det att doktorn mötte mannen. Nå, min vän! har er hustru följt rådet? — Hon har gjort allt som står i hennes makt, herr doktor, sade mannen; men hon var alIr ig kapabel att få glaset högre upp, än till munnen. Aenskätne OO NE—— — AA AS —— — sn nn oo rr 3