Aftonbladet – 9 januari 1843, sida 3

bvilade mot hans, som värmdes af hennes korta andedrag. Men när hon åter uppslog ögat — hvilken ljuf, hvilken innerlig blick häftades ej på Sebastian! Ack, i den låg en varm belöning för hans kalla bad. De uppnådde hemmanet, och under det fruntimren under tårar och omfamningar värmde sina stelnade lemmar framför den sprakande spisen, smög deras räddare sig ut för att låna en häst at bonden. Våt som han var, ville han genast resa hem efter åkdon och torra kläder åt damerna, men den hederlige Petter Larsson nästan tvingade bonom att först förtära en dugtig finkelsup och sedan att taga på sig hans varma helgdagsklädning. Derefter afreste han i sträckande salopp, och som det ej var mera än en fjerdedels mil till hemmet, inträffade han snart derstädes. Inom en timma var han tillbaka, åtföljd af öfversten. Fåfängt vore att beskrifva glädjen vid iterseendet. Med den innerligaste ömhet omfamnade öfversten isynnerhet ömsom sin dotier och Sebastian, som nu från alla sidor uppbar de varmaste tacksägelser. Du är en satans rask pojken, ropade den glade gubben. !Iag säger som det tår i Mänchhausen: detta skall du ta mej f-n ;j ha gjort för intet! Kort derpå for sällskapet hem. Fruntimren nbäddades genast i sina sängar, för att dricka lädert och detsamma ordinerade äfven öfversten ör Sebastian, som trött af dagens ansträngningar, nen förnöjd och säll, snart insomnade för att juta af de ljufvaste drömmar. OC (Slutet följer.) 7