Aftonbladet – 7 januari 1843, sida 3

— ÅnEkDorer. En qvick och skämtsam läkare, som bodde På Norrmalm, besökte en pretiös fru, som bodde temligen långt ut på Söder. Då han fortsatt sina besök en tid bortåt, yttrade damen sin farhåga, att han torde finna alltför obeqvämt i längden, aut för hennes skull fara den långa vägen. ÅAh nej, på intet sätt, svarade läkaren; jag har en patient till i grannskapet, och jag kan således döda tvi fiygor i en smäll. — En irländsk matros, som var ute och färdades till häst, jorde halt på en stund, då hästen, i det han försökte jaga bort flugorna, kom att kasta upp ena bakfoten i den lösa stegbygeln. Matrosen ropade dervid: Hvad nu, Bobbin, vill du stiga upp, så skall jag be att få stiga ned; ty jag rider så platt inte derjemles med dig. — Ha-har ni-ni-ni aldrig ro-ra-kat en apap-apa förr ? frågade on stammande sprätt en barberargosse. aNe-nej, herre, me-men, om ni be-be-hagar sis-sitta, så vill jag fö-fö-försöka, svarade denne. — Men, Pehr, hvad skrifver du der med så höga bokstäfver? — I kors! det är ju till min gamla mor, I vet jag; hon är döf, derför får jag lof dra till så der.n