antyda, att Tit. Nerman hållit arfskifte efter min farbroder. Hvarföre Tit. Fegerschjöld, som icke aktar för rof, att räntefritt af konkursmassans medel innehafva 5 å 6,000 Rdr Bko, som han under sitt 42:åriga kuratel tid efter annan uppburit, alltsedan 4830 dröjt med anhängiggörande af först nu började rättegång, må han sjelf förklara; för mig synes enda skälen vara, dels en derigenom vunnen fördröjd redovisning af massan, och dels vissheten alt med rättegången ingenting kan vinnas, helst, enligt hvad hans bref antydde, han ganska väl känner, att min fader var död innan hans broder mördades. Han har också icke framdragit någon bevisning på ett motsatt förhållande, ehuru sådant är sjelfva hufvudsaken. Tit. Fxeserschjöld har väl afhört villnen derom, att min fader lefvat före sin broders död, men sådant inverkar icke på den började rättegången. Tit. Fezerschjöld har i sin stämning yttrat, att vittnen skola finnas, som kunna intyga, att min fader lefvat efter dess broders död. Huvarföre icke då ifvenledes höra dem för dödsfall skull? Men att bevisa ett förhållande, som icke existerat, faller sig icke lätt, och jag tror, att det skall biifva lika svårt för Tit. Fiegerschjöld, att undgå den upprättelse och offentliga afbön, hvarom påstående emot honom icke skall uteblifva för hans äreröriga och oförståndiga anfall, falskligen och af argt uppsåt gjordt. Jag har nu vidlyftigare mig yttrat, än hvartill ag vid början varit sinnad; men allmänheten har så ofta blifvit genom utspridda rykten vilseförd denna sak, att jag ansett mig böra lemna fullständig upplysning om sanna förhållandet, och hvarigenom hvarje opartisk läsare skall finna, att ag handlat som jag bordt, och icke kunnat på annat sätt mig förhålla. Jag har icke kunnat förekomma de händelser, som inträffat, men jag har vid deras behandling haft lag, ära och redlighet till rättesnöre, och jag fruktar icke hvarken Tit. Fagerschjölds anfall eller domarens pröfning, nöjd dermed, att detta sednare en gång må iga rum, och osannfärdigheten af derykten lagd i slaraste dag, som i denna sak på ett lömskt sätt blifvit utspridda. Hade min faders borgenärer år 1850 utsett annan kurator, som handlat öppet och beskedligt, så hade jag och syskon, genom vår farbroders dödsfall dertill iståndsatte, sannerigen godtgjort dem deras kapitalfordringar; men Pit. Fogerschjöld har gjort allt hvad i hans förnåga stålt för att qväfva vår böjelse i nämnde vänseende, och borgenärerne må derföre hålla horom räkning. Hädanefter skola, å min sida, förrandlingarne inför domstol och dess yttrande få ala. — Björkborn den 27 December 1842. O. Ph. Oxehufvud. Lagman. VA