försätta boet i konkurstillstånd, och hvilket sked de den 30 derpå följde November. Vid sammar träde med borgenärerne i April månad 1824, ut sågo de till gode män Herr Landshöfdingen n m. C. U. Nerman och Herr MHäradshöfdingen Sundler. Den förstnämnde eller Nerman, sor visserligen flera år förut varit min informator oc med hvilken den i tidningarna under flera år lopp omskrifna slägtskap först uppkommit år 4850 derigenom att jag blef gift med hans hustrus syste ägde jemte sina bröder 2,259 Rdr banko fordran boet, emot sista inteckning i boets fastighet. O rimligheten deraf, att han vid sådant förhålland skulle gifvit min fader råd att bortresa och före gifva sig vara död, ligger alltför uppenbar för de som vill se, helst då Tit. Nermans fordran va så litet försäkrad, att vid fastighetsförsäljninge knappast Zydelar utgick, och Tit. Nerman skull således med velt och vilja hafva skadat sig sjel utan att jag eller troligen någon annan kan ins någon på minsta sätt förefunnen skälig anlednin till förmåns vinnande för honom, mig eller sysko genom min faders aflägsnande. Vid den seder mera i October månad 4824 inträffade inställelse dag uti urarfvamålet, utsågo, eller som protokol let gifvit vid handen, ålade borgenärerne mig, son äfvenledes bevakat serskild fordran i boet, att jemt Tit. Nerman blifva Syssloman, och ungefärligen vi denna tiden fick jag första underrättelsen derom, at det ryktesvis berättades, att min fader lefde och blif vil i Preussiska Pommern igenkänd. A1tt sådant se dermera bekräftat sig, uppger Tit. Fagerschjöld i si stämning, sig hafva genom afhörde vittnen ådagalag! och om således förhållandet antages hafva varit så dant så har likväl derigenom någon förlust icke till skyndats borgenärerne, eller sådant rimligen bö kunna läggas mig till last, lika litet, som deres jag, med extra notarie inkomster, kunnat lemn den olyeklige något understöd, på samma tic som jag höll min yngsta broder i pension, oc icke fick lemna min moder och tvänne systra utan vård och biträde. — Jag kan icke förmod: att någon annan än Tit. Fagzerschjöld kan fordra att jag, vid så fatia omständigheter, skulle p motsatt sätt mig förhållit, eller att någon anna! än Fegerschjöld kan anse rimligt, att jag skuil angifvit min fader till. behandling, såsom förrymt gäldenär. Vid sammanträde med borgenärerne Augusti månad 48530, afsade Hr landshöfdinge m. m. Nerman och jag oss sysslomanskapet, oc! Tit. Fezgerschjöld blef dertill vald. Genast på stället fordrade han af mig, att jag skulle åtag mig då återstående skuldbelopp, 10,000 Rdr eller i annat fall blifva, såsom orden föllo, utsat för chikaner så länge vi lefde. Kännande me mig, att jag till min faders skulder eller han förbållande i öfrigt icke i ringaste mån varit vål lande, ansåg jag mig ieke lagligen skyldig atting en förbindelse, som, i min dåsarande ställning kunnat menligt inverka på min framtid. Jag ga alltså Tit. Fuögerschjöld ett vägrande svar, oci han har på bästa sätt hittills uppfyllt sin hotelsc Längre frampå hösten samma år 4850 fick ja emottaga under rekommendation 2:ne bref frå Tit. Fegerscbjöld med förnyade hotelser, sam uppgift, det han då mera kände, att jag sommar tiden förut, efter reqvisition från minister Signeu i Hamburg, betalt bezrafningskostnaden för mi fader, som under namn af Hilfwild, då om vårej afiidit uti Hannoverska landet, och Tit. Fager sehjöld tillade, att han skulle sådant kunnig göra, hvilket han dock sedermera trott vara bäs underlåta, och i sin stämning låta påskina okun nighet om ett slikt förhållande. Jag bad honon fortgå på den ädla bana han börjat, men fram förallt att i laglig väg anhängiggöra de anspråk som han trodde sig emot mig kunna ega. — Ut slutet af Oktober månad samma år blef min ogift farbroder, öfverjägmästaren Tönne Oxehufvud mördad. Mina bröder, f. d. kapitenlöjtnanten A dolf Göran Oxehufvud och underlöjtnanten And Rolf Oxehufvud, voro då sedan 4827 uti Ame rika och hemkommo först året derpå. Jag, met full visshet om min faders förut inträffade död tog den mördades efterlemnede tillgångar om hän der, och bouppteckning. förrättades. (Genom de mig såmedelst tillfallna arf, försatt i tillfälle, at för min aflidne faders skulders betalande gör: någon uppoffring, försökte jag vid den tiden, ge nom annan person, få tillvägabringa ett uppgö rande med borgenärerne, och jag erbjöd ?z:deia: af deras kapitalfordringar, helst jag icke kund disponera mina bortavarandes elter omyndi,e sy skons arfsandelar; men Tit. Fezerschjöld var icke sen alt tyda detta såsom af farhåga gjordt, sam för att söka skrämma mig, sökte hos Kongl. Gö tha Hofrält qvarstad å arfvet, under uppgift, al min fader iefde, hvilken fråga Hofrätten, som var lätt att förutse, förklarade sig då icke kunns omedelbarligen upplaga till pröfning. Från der tiden kunde något vänligt uppgörande emellan Tit. Focerschjöld och mig aldrig äga rum. Jag realiserade och delade derpå min afiidne farbroders efterlemnade egendom, och att jag ensam dermed haft befattning, känna alla menniskor dei i orten. Under samma tid var Hr landshöfdinsen m. m. Nerman polismästare i Stockholm, och ss Av oo og alt