Aftonbladet – 3 januari 1843, sida 3

ma inverkande orsaker. Alla dessa fakta förena sig att öfvertyga oss derom, att det här vanliga och måttliga bruket af opium ej alldeles är så skadligt, som det gemenligen supponeras. Ehuru expeditionens utsträckning icke kunde erbjuda någon synnerlig bekantskap med det inre af landet eller inbyggarnes lagar och plägseder, är det ej utan intresse att läsa ett och annat, som författaren yttrar äfven derom. Så säger han, t. ex.: Chineserne använda ofta grymma sätt att fängsla sina fängar. Då kapten Anstruther blef fången, hamrade de hans knän, straxt öfver knäskålen, med ett stort bamburör, för att han ej skulle kunna rymma, och sedan satte de honom i ett slags bur, ungefär 3 alnar lång och hög, men blott en aln bred, och belade honom med jern, bäde omkring hals, armar och ben. Om natten låg fångvaktaren bredvid honom, och ljus skulle alltid brinna. Fru Noble fördes i 2 dagar omkring i en bur till allmänt åskådande, sedan man pålagt ett jernhalsband med kedja; buren bars af 2 man, medelst ett långt bamburör, som var trädt genom densamma. Folkets grymhet visade sig äfven en gång, då några mandariner fallit i dess händer. De kokade den förnämste lefvande i olja, och de fem öfrige, bundna till händer och fötter, lades i en båt, som förut blifvit fylld med brännbara ämnen och, som påtänd, utsköts vid infallande flod, så att den dref ut till sjös, under det de olycklige ledo den smärtsamma döden att brännas lefvande. Vid Amoy besannades det, att infödingarne ofta bruka döda späda flickobarn, för att bespara sig besväret med deras uppfostran; ty der anträffades, nära hittebarnshuset, liken af en hel hop små varelser, som voro lagda i ctt vattenfyldt dike och betäckta med löfruskor. ELENOR Sträng kyrkotukt i fordna dagar. UT Wosteras domkapite!s protokollsbok för år 4628. 5 Den 23 Aug. 4628 höltz Capitel — — — — och kommo thesse effterskrefne saker före: 1: Kom Zacharias Spelman uthi Thortuna, effier han plägher s ela, sittia uthi alla marknadher och bedraga folck. Biskopen !) fråghade honom hvadh skääl han hade ther till. Han svarade att han giorde thet uthi frije marknader och bedrogh ingen, thet var uppenbarligen; 2:da ratio var att han trugade ingen (sadhe han); 3:0 Sadhe sigh inthet annat kunna födha sigh medh, än thet han hade lärdt; 4:o Sadhe han terningh och koort vara Krijghsmans bruuk. Thesse skälen förladhe ) Reverendiss. D. Episcopus merkelighen aff schrifftene. Bleff och trooligen ar ejus Rev. förmant, att han ther medh affstå skulle. Han sadhe sigh väl vetha andra som sådant bruuka. När D. Episc. fråghade hvilka? ville han ingen säija. Resp. ytterligare att han väl ville vendha igen medh sitt spelerij så frampt att andra kunna venda igen, nb. men så snart iagh scer (sadhe han) att andra spela, så spelar iagh medh. Ther öffuer han blef utvist till sententia sadhes. Quiaimpoenitens, prolata est hec sententia ): Skall vara sat ifrå Gudz församblinghs gemeenskap till thess han uppenbarligen bekenner att han syndat hafver. Nb. När han sentenzen hörde begynthe han deprecera sielff (såsom och hans Pastor intercederade för honom) och lofvade boot och bättringh, att han aldrigh mehra spela ville. Och effter man icke kunde strax aldecles förnimma hans bettringh föll en annan sententz, att han skulle vara en tijdh, till ett prooff, uthan Herrans nattvardh effter han och länge sitt spell brukat hadhe, men dock ligväl således förlindhrat, att han må gåå uthi Kykian till vidhare prooff; men huar han thetta här effter bryther skal then förre sententia åther ståå öppen igen. ?) 1!) D:r Johan Rudbeck. 2) vederlade. 3) Emedan han var obotfärdig afsades denna dom. ) Denna dom påminner om lekare (spelmans) rätten i den äldre Westg.-lagen. RR ee— — MONUMENTER ÅT ENGELSKA SJÖHJELTAR. Under engelska parlamentets sednaste sammafivaro beslöts uppresande af monumenter åt de bekante amiralerne lord Exmouth, lord de Saumarez samt sir Sidney Smith. Utförandet af dessa monumenter har nu af sir Robert Peel blifvit uppdraget åt en cugelsk, en skottsk och en irländsk bildhuggare. — ÅNEKBOT OM AFLIDNE HERTIGEN AF ÖRLEANS. Biskop Eylert i Berlin har nyligen utgifvit ett arbete, som innehåller hittills okända drag och anekdoter ur konung Fredrik Wilhelm III:s lefnad. Om hertigens af Orleans besök i Berlin förekommer deri följande anckdot: Hertigen försökte flere gånger, då han skulle taga afsked af konungen, att kyssa hans hand. Konungen drog henne alltjemnt tillbaka; slutligen sade hertigen, att han fått: befallning af sin fader att kyssa den handen, som i 20 års tid upprätthållit den allmänna freden, hvarpå konungen gaf honom handen att kyssa, men på samma gång tog honom i famn. — Då en inföding på ön Borneo gifter sig, måste han gifva sin brud tvenne menniskohufvuden till morgongåfva. På andra ställen åter, medför brudgummeu ofta icke ctt hufvud i boet. — I en tysk tidning lästes nyligen följande annons: Då Jakob Linter, utan min vetskap. frånstulit mig åtskilliga saker, så låter jag honom härmedelst ycta, att om han ej inom åtta dagar återlemnar dem, så blir hans namn utsatt i tidningarne. Ule HANDELS-UNDERRÄTTELSER: Vexelkurser: noterade å STOCKHOLMS Börs Tisdagen d. 3 Jan.: LONDON 19: 48, 90 d. d. JAMBURG 132 å 151 15, 90 d. d ars 23 vv 60 d. 03 5... 904. dd.