Rv LS SRK AT PD MAA Vv tg PERIPETR ELER MSE tidens isynnerhet, skulle bli en omöjlighet. I Frankrike har i öfversättning utkommit Systeme de Videalisme transc.ndental par Schelling. Traduit par Grimblot. Teaternotiserna äro så godt som inga denna gängen. Scribes Restaurution fortfar att vara föga besökt, oaktadt de hundra Claqueurerne ganska samvetsgrannt, vid de anbefallta scenerna, verkställa sina aplådissementer. Bland engelska litterära nyheter må nämnas en ny edition af Goldsmiths the Vicar of Wakefield med, förträffliga teckningar af Mr Mulready. Från Amerika förspörjes, att Mr Stephens publicerar ytterligare Researches among the Antiquities o; Central America.n Almanachs-litteraturen tyckes vara mycket rikhaltig på qvantitetens vägnar. Utom den gamla ackrediterade Pawseys Ludies Repositoryn, en riktig favorit till almanach, hvyi!ke on, liksom vär monopoliserade syvenska, år från år är sig lik, till fason och halt, har man åtskilliga andra, såsom the British, the Ame ricann, the Scientificu, pthe Farmers,, the Garden och new sporting Almanach, m. ti. Bland andra nyheter på gamla året må icke förgätas Minn n från Siberien 1840 och 41 af Charles Hebert Cottrell, Tysklands landt-.och hustiga tif, af William Howitt, samt Phineas: Guiddyn, en roman i 2:ne delar af Poole. Drury-Lane-teatern har bjudit på en ny pjes: Patricierns dotter, hyartill Charles Dickens författat prologen, och på Haymarket-teatern figurerar ett litet stycke, som Mr Charles Mathews Jlaborerat ihop med favoritroller för sig och sin fru. Vi tvifla icke på att ju Mr Mathews i denna komposition beredt sig och sin mistress ett godt tillfälle att lysa med sina talanger, alldeles som en delaf våra musikaliska kompositörer i sina fantasier och yvariations brillantes, bereda sig tillfälle att utföra sina hocus pocus och musikaliska lindanserier. Hvad egentligen häraf vinnes för den sanna konsten, lemna vi derhän. Åtminstone, och att döma efter hvad som är bekant af dessa teatraliska koketteri-stycken, t ex. herr Buckstones Snales in the grass, och flere, äro de i så-! dant hänseende af noll och inte värde. Linda de Chamouny fortfar att vara mycket omtyckt på de tyska teatrarna. I Hamburg, der mamsell Jazede utfört Lindas parti, har denna opera vunnit mycket bifall. Detta opus lärer vara Donizettis 76:te opera; man bör således icke undra öfver, att man der finner några remiscenser af kompositörens föregående arbeten, samt ett och annat slägtdrag af Bellinis och Rossinis. Libretton, som är af Rossi, innehåller i korthet följande: I Chamounix, en liten by i Savoyen, lefde en fattig men ärlig amtmansfamilj. Linda, amtmannen Antons dotter, lika utmärkt för sin skönhet som sin dygd, har hos godsegarinnans son, den unge grefve Arthur de Sirval, uppväckt en liflig kärlek. Då denne likväl inser att hans höga börd och ställning i lifvet skåll hindra realiserandet af denna böjelse, addresserar han sig till henne under en fattig målares drägt, och tillvinner sig sålunda hennes genkärlek. Vid samma tid får han en rival i sin morbror, markis Boisfleury, som af en händelse lärt känna Linda. Denne, som förstår att förvärfva sig anspråk på den fattiga familjens erkänsla, derigenom att han förskaffar Anton förmånlig prolongation på arrendekontraktet, vill, till följe af dessa anspråk, föra sin protegå till sitt slott; men en hedersman till prest, som bor i orten, genomskådar den gamla markisens listiga plan och styr så till, att Linda kommer till Paris, dit Arthur följer henne, upptäcker sitt stånd, och skaffar henne tillflykt i en anförvandts hus. Under tiden har Arthur en svår kamp mellan sin kärlek och sin barrsliga pligt att bestå. Modren yrkar att han skall förmäla sig med ett fruntimmer af hög börd, och förlofningsfesten tillredes ock verkligen, då Arthur plötsligen försvinner. Imedlertid förer en Savoyardgosse, Pierotto, som varit vittne till de festliga tillrustningarne, nyheten om Arthurs tillämnade förmälning med en annan, till Linda. Denna förskräckliga nyhet verkar så häftigt på henne, som nyss förut haft ett skakande uppträde med fadren, att hon blir vansinnig. Hon föres nu, genom Pierottos försorg, till: baka till hemmet, der hon ej cn gång känner igen sina föräldrar, men återkallas från sin sinnesförvirring vid ljudet af sin trogne Arthurs röst, som komnit i brinnande galopp från Paris, för att hemta sitt hjertas brud, och gifta sig med henne. Ouverturen ir lyckad, och flera af duetterne, — hvaraf stycket öfverflödar, — vackra. Dock är Pierottos ballad, byilken, liksom hela detta parti är satt för alt, styciets glanspunkt. Likaså är scenen hvari markis de Boisfleury i ett recitativ försäkrar landtfolket om sin ynnest och nådiga bevågenhet, och önskar att få se Linda, ganska väl hållen och af god effekt. Denna opera heter ock, såsom man vet, die neue Fanchon, ehuru den så till vida skiljer sig från den samla vådevillen, att Chonchons pikanta roll der sakas; men hvad gör också det? man hör omtalas, huru om en teatertrupp i provinsen er gäng gat )Hamet, och, af brist på någon som kunde utföra titelollen, utelemnades den! Dessutom har man i Hamburg , likasom så mängnnorstädes, öfversättningar från fransyskan att brilera med. Om Der Zwewkampf unter dem Cardinal tichelieu, som gafs derstädes första gången den 8 ennes, säger referenten: Denna nya dram är ännu n framställning af den fransyska tvekampen mellan edlighet och osedlighet vid hvars slut man icke vet vilken som är segrare eller besegrad. Såsom gedigare saker har man Shakespeares Köpmannen från enedig,, hyari herr Schirmer som juden Shylock ch dem. Stich som Porcia vinna mycket pris. I början af denna månad gafs i Bremen med biI en ny opera: Das Brautfest auf AMivio 0: der; ie Sceräuber,, komponerad ar kapellmästaren vid b ervarande teater I. I. Schrames. Hvad blåstrumpsh tteraturen beträffar, så står den, så att säga, på Pc ri oda fötter... Hahn-Hahn, Palzow, Stengel, Muhlbach vt . il. litterära damer, äro alla verksamma. Franziska ra tengel har skrifvit en ny historisk roman i 2 delar Die letzten Zähringen och Mählbach en dito tendensde man Gläck und Geld, hvilken berömmes för en oc raftig stil och väl hållne karakterer. de I Krakau har professor Ferdinand Kojsiewiez ut-!se fvit första delen af den för sin frimodighet ochur eralism utmärkte Hugo Kollontajs samlade skrifter. ! ve enna del innehåller kritiska undersökningar öfveriJa