Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 1

yDu erkänner ju sjelf, fortfor fröken, som nu fann sig hafva öfvertaget, du erkänner ju sjelf att Ludvig är en ädel yngling, och likväl tror du att han endast af egennytta räddat flickan och af egennytta vill oss låta uppfostra. henne till en nyttig menniska.n Hm hm, ja det är väl så,, svarade majoren, men är flickan hygglig, så hvarför inte, han må gerna hålla af henne.n Det vore just hyggligty, yttrade fröken litet förargad: I all tukt och ära, syster Emerentiap, tillade gubben; ni fruntimmer äro då alldeles befängda. En: karl skall, då ni vill tycka om honom, vara rent af ett trädbeläte, han skall sucka och bedja och åbäka sig som en gammal kärring och kär får han inte bli, det är gudbevars syndigt, utan han skall gå der som ett oskyldigt få i alla sina lifsdagar och tala om månsken och himmelsk kärlek och allt det der; f-n vet inte allt hvad det heter., t Å ja, jag känner dina åsigter,, sade fröken Emerentia, litet stucken; jag känner mycket väl min kära brors liberala åsigter i det fallet; man kan ej vänta bättre af den, som är wppfostrad bland knektar., Tig, syster Emerentia! började majoren, mera retad, än han nu på sednare tiden plägat blifva; ntig, säger jag! Knektar? hvad menar du med det? År det ej knektarne, som få offra Hf och blod mot fosterlandets fiender? som under tusende försakelser. måste kämpa för dig och andra kaffedrickande gummor, som sitta hemma med sina träbeläten till englavarelser. Knektar, sade