Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 1

HÄMND OCH FÖRSONING ). BERÄTTELSE AF ONKEL ADAM. yi. LILLHAMRA Några dagar före julen kom ett bref till fröke Emerentia. Det var från Ludvig, som berättad händelsen med Theodora och bad sin fostermöo mottaga henne på Lillhamra. pJaså, sade majoren, då han fick höra brefve! innebåll, då. är pojken förbanna mig kär i de der flickan; hvadcheter hon och han vill nual vi skola uppfostra en hustru åt honom ? Men; kära du, invände fröken, ban skrifve uttryckligen att han räddat henne från förförels och olycka, öch att han ej vet någon bättre fr stad för det arma barnet än här bos oss. De är ej annat än ett drag af. hans kristliga medl dande:d: ,Hväd f-n är det för persilja du pratar, syste Emerentia?, sade majoren; sådane der gaml mökäringar, som du och andra, komma allti stickande med er kristendom; pojken är kär oc dermed basta; hån vill ha henne till hustru oc du skall med tiden få se att så går, och att: få barnbarn i huset. ,Så du pratar,, sade fröken; kan då omöjlige en ung karl ha ädla känslor och blott af mensi lighet hjelpa en flicka undan förnedring? Å jo, men förbannadt sällan är dety, yttra majoren, som liksom skämdes tet grann öfve att det var så sällan. ; ) Se Aftonbl. M 2958, 299, 500, 301, 302, 303 oc 304 för förlidet år.