Aftonbladet – 2 januari 1843, sida 1

du, syster Emerentia; låt bli att tala om det ka pitlet. Ja men du kan väl inte neka, att du ha alltför vidsträckta begrepp om hvad som går a för en yngling, yttrade fröken, som fann att ho kommit att vidröra en ömtålig sträng. Alltför vidsträckt ? upprepade gubben åte försenad. aJa ja, du har kanske rätt. Men ser du jag rör ej upp himmel och jord, om en pojk blir kär och här sig dumt åt, bara han ej bär st gement åt, — derpå göra ni ingen skilnad, uta skära allt öfver en kam —, och det kommer si deraf, att ni icke känna verlden, utan: döma de efter hvad ni läst i böcker. Ack! syster Emeren tia, jag har känt många både karlar och qvinnoi som i dina ögon skulle varit en styggelse, skull kallats fallna, förtappade varelser, och som,de oaktadt, voro tusende gånger bällre än din dygdmönster, så kallade ädla själar, som aldri förgå sig, derföre att de blott tänka på sig sjelfva man skall icke döma efter ytan, syster Emeren ta — icke döma efter handlingen, utan efte hjertelaget. vå ja, du kan hafva rätt,,. sade fröken; mer du kan ieke heller förundra dig öfver, att et fruntimmers åsigt af lifvet betydligt skiljer sig från den, som en gammal major har; vi halvs sett lifvet från olika sidor. Men som bevis pi att Ludvig ej tänker på sig sjelf, då han ber oss dra försorg för flickan, är, att -han uttryckligen begär, att vi ej skola uppfostra henne till mamsell, han. ber endast, att hon skall få lära sig hushälla och välva litet, för att en gång kunna bli en hederlig daglönares hustru; det der bevisar ju tydligen . . D