Du känner ej din svärfar, din dumma skurky sade mannen, och kastade med otrolig styrka baronen baklänges ned på en soffa. Ser du, jag har fått reda på dig! du har bedragit mig på nästan alla penningarne och blott gifvit mig en spoltstyfver för flickan. Min vän,, hastade baronen att säga, då har min betjent stulit penningarne. Du skall få mer än man lofvat. Har du ej fått penningarne, så är det ej min skull; jag har riktigt lemnat dem till Melker., ,Tig! yttrade mannen; jag har ej kommit hit, för att få penningar, för, ser du, jag har ångrat mig, jag har betänkt mig, der har gått ett ljus upp för mig; jag vill endast hindra dig; du skall ej förföra mitt barn, du skall aldrig mer locka den fattige in i förderfvet med dina penningar; — tyst, låt mig tala. Ser du, Gud har gjort dig rik, mig har han gjort fattig; Gud har gifvit dig vett och förstånd framför andra menniskor, jag deremot har ingenting lärt, har från barndomen lefvat bland liderligt folk, och har blifvit liderlig som de andra. Huru har du begagnat din lycka? Jo, för att locka den fattige ned i helvetet, för att med dina usla pengar störta honom i evigt -förderf; du har icke varit nöjd med att synda ensam, du ville draga flere med dig dit ner — Min bäste man, yttrade baronen och sökte, fasthållen af mannens jernhand, förgäfves uppstiga; min bäste, ni skall få allt hvad ni vill; jag skall ej tala vid er flicka, jag skall belöna — Mannen smålog bittert. Det var den rike och den fattige egoisten, som nu talade vid hvarandra; det sker sällan, men då