Aftonbladet – 30 december 1842, sida 1

HÄMND OCH FÖRSONING ). BERÄTTELSE AF ONKEL ADAM. V. NATTVARDSBARNET. Baron Nordenbjelm, den äldre, hade blifvi enkling. Lyckan, som han hittills liksom hålli fångad uti ett nät, knutet af kall beräkning oc list, hade flytt ifrån honom. Liksom genom el osynlig hand förstördes hans slugaste planer, stör tades hans djerfva förhoppningar. Äfven han had blifvit: äldre och tröttnade småningom vid d evigt fruktlösa striderna mot en otur, som hai sjelf framkallat, som var quoten af hans räknin; på lifvets lycka — han hade missräknat sig oci försökte förgäfves att finna hvari felet låg. Ia hade uträknat allt så säkert, han visste att har ännu aldrig begått någon handling, som ej stod strängt aritmetiskt förhållande till.den föregående men han hade ej beräknat, att det finnes et okändt tal, som blandar sig i vår räkning, som ibland höjer summan öfver och ofta förminska den under vår väntan — han hade ur. sin räk. ning uteslutit försynen. . Han hade byggt hela sir framtid på sig sjelf, hela sin lycka på det jordiska, och den ramlade, emedan den hade en ändlig grund, som gaf efter för den ökade tyngden Det var en bitter erfarenhet för lycksökaren, som uppoffrat lycka, lugn, samvete och trefnad, för att ernå en punkt, der han ämnat att njuta a allt; han ernådde den aldrig och tillstängdes från möjligheten att sträfva ditåt. Men med sådane menniskor händer ej sällan, att de, öfverlemnade åt sig sjelfve, redlösa som de äro, redan utan landsigte och utan att ens vilja se det land, der de en gång skola hamna, falla ur sin roll och nedsjunka till ett moraliskt intet eller till veklighet och förderf. Det är ej annat än kärnröta. som tränger sig utåt på det stolta trädet och som ( Se Aftonbl, 4 298, 299,:300, 301 och 302.