Aftonbladet – 30 december 1842, sida 1

tornet; jag besökte mannen, han var enkling och är dessutom känd som en vild och supig krabat. Ganska bra, ganska bra Nå, talade du vid honom ?) Ja visst, hans nåd; karlen var medgörlig han.n Bra min gosse;, upprepade baronen — pnå vidare — du nämnde väl ej mitt namn) det kunde kompromettera mig.n Nej, Gud bevare mig, herr baron, derför aktade jag mig nog; jag sade honom, att han skulle få hundrade riksdaler af en herre, en äldre förnäm herre, som sett hans dotter och som: ville bekosta hennes uppfostran: — uppfostran: sade jag. Nå vidare, det var rätta ordet, uppfostran — nå hvad sade han då? frågade baronen och drack ar sitt. chokolad. Ja, si det är just knuten, yttrade: betjenten, jo han sade att han nog begrep hvad jag mente, han visste nog hvåd den der uppfostran hade itt betyda.n Du är ett nöt) afbröt baronen, och således slutades hela underhandlingen. Karlen är ej fyllrund nog, sådane kunna uppoffra allt, barn, fäler, allt med:ett ord; nå vidare; negociationen bröts således ?n Visserligen icke, herr baron, men den blef nåot dyrare; han sade att han var bortskyldig två undrade riksdaler och nödvändigt måste ha så nycket., Det är bra mycket, mumlade baronen, som erna sparade på sina utgifter. Jo om baron -ger det, så kan jag lofya, att lickan i morgon dag skall vara hos fru Mandelvist. Jag har min syster der oppe i trakten och on talar vid flickan nu under tiden; detär allt äl utrvättadt. Får gå då,, yttrade baronen, köpet må vara agdt — två hundra riksdaler! — baronen gick ill. sin -chiifonier. Se der, tag dem; laga att flicaan kommer till fra Mandelqvist så snart som!