Aftonbladet – 29 december 1842, sida 2

våra vederparters klagan måtte till alla delar ogillas och Handelskollegii öfverklagade utslag fastställas. Förklaranderne anhålla slutligen om ersättning för rältegångsutgifterne med minst 20 Rdr bko. ) Härvid måste man likväl foga den anmärkningen att om detta skall vinnas, måste vefbåtarne göras; annorlunda än nu, då de icke äro betydligt snabbare än roddbåtarna. . Red. SAN DOMKAPITLET I CALMAR MOT PROSTEN ISBERG I PARBOÄNG. Prosten i vestra kontraktet på Öland och kyrkoherden i Åhs och Wentlinge församlingar derstädes J. Isberg, känd för sin utomordentliga ifver för nykterhetens befrämjande, har nyligen varit ute för ctt åtal inför Kalmar domkapitel, som blifvit fullföljdt hos högsta domstolen, och hvaraf herr prosten säkert vunnit den erfarenheten, att man, äfven med de bästa afsigter här i verlden, icke är frikallad från förbindelsen att förfara varligen och visligen. Redan den 34 Oktober 4838 var prosten Isberg inkallad till domkapitlet, för att höras i anledning af uppkommen osämja emellan tit. Isberg och hans numera aflidne komminister Fagerrån. Prosten Isberg hade nemligen beramat en extra sockenstämma med sina båda församlingar den 22 Juli 4838, rörande stiftande af en så kallad nykterhetsförening. Vid detta tillfälle råkade prosten Isberg och komministern Fagerrån att icke vara af precist samma tanka. Tit. Fagerren yttrade till protokollet sina åsigter i ett långt anförande; men som de stodo i strid med prosten Isbergs, fann prosten för godt att ur protokoilet utesluta hela anförandet. Detta var en sak; en annan, som dermed icke stod i förbindelse, var, att herr prosten en vacker bönedag företog sig att aflysa ottesängsgudstjensterne uti Ressmo och Mörbylånga kyrkor. Då herr prosten skulle inför domkapitlet låta höra sina skäl för dessa egenheter, framställde biskopen, till prostens besvarande, den fråga: om han ansåg sig berättigad att supprimera hvarje anförande till protokollet vid en sockenstämma, när detta anförande är, såsom nu var förhållandet, stridande emot de åsigter, hvilka prosten, antingen vid sjelfva sockenstämmans utlysande eller under det densamma pågick, visat sig hylla? Bertill svarade tit. Isberg: Ja!, För berörde egenmäktiga olagliga förfarande erhöll l tit. Isberg af domkapitlet tjenlige föreställningar och varnades att uti allt sitt förhållande, både det enskilda och allmänna, iakttaga ordentlighet och vär-: dighet. Utan tvifvel svarade herr prosten äfven härtill ja och skiljdes från domkapitlet med de bästalj föresatser; men menniskan är ändå ett bräckligt käril.l År 4839 hände det herr prosten Isberg att han af adjunkten Wahlström hörde berättas; att en af församlingsboerne, drängen Panicei Johan Albrechtsson, af öfverdåd företagit sig att afskära en lina, hvarmed ett fortepiano, hvilket Wahlström afsändt, varit fastbundet på ena vagn, hvaraf skulle händt, att lasset stjelpt, utan att någon skada likväl sket. Albrechtsson blef likväl aldrig lagligen tilltalad för någon sådan gerning, och då beslöt prosten Isberg af samvetsömhet för denne illgerningsoch nidingsman, såsom Daniel af prosten benämnes, att derföre tillrättavisa honom och skickade sin orgalnist till Albrechtsson med förbud att gå till nattvarden innan han infunnit sig hos prosten för att undergå lämpligt förhör. Dagen derpå eller den 24 Söndagen efter Trinitatis var nattvardsgång i Åhs kyrka. Under det prosten utdelade nattvarden, framgick till altardisken, bland andre nattvardsgäster, bemälde Daniels broder, drängen Carl Fredrik Albrechtsson. Prosten, som misstog sig på bröderne, började då att skarpt fixera denne och vinka med näsduken, hvarigenom prosten råkade från nattvardsbordet bortskräma ej allenast Carl Fredrik utan äfven en annan nattvardsgäst, drängen Daniel Magnus Rosengren. För säkerhets skull anbefallde prosten jemväl från altaret en närvarande kyrkovärd att förbjuda Albrechtsson att framträda till nattyardsbordet, och tillsäga honom att efter gudstjenstens slut infinna sig i sakristian, för att erhälla upplysning om orsaken till detta förfarande. Begge ynglingarne infunno sig i sakristian, efter slutad gudstjenst, och då förnam prosten, att han misstagit sig på person. Rosengren sade han sig icke hafva velat afvisa, och för att godtgöra sitt misstag, erbjöd han båda att söndagen derpå gå till skrift i Annexförsamlingens kyrka; dock anbefallde prosten Carl Fredrik Albrechtsson att dessförinnan besöka prosten och j låta förhöra sig i innanläsning. Ingen af ynglingarne begagnade tillbudet. Icke förthy lät prosten flere gånger kalla och slutligen genom sexman till. sig hemta bröderne Albrechtsson för att ändtligen få förhöra dem. Ingeniör Albin, hos hvilken Daniel Albrechtsson tjenade, ingick då i Januari 4840 till domkapitlet med skriftlig berättelse om prostens förfarande, och begärde att han derför måtte tillrättavisas, emedan eljest ingen inom församlingen kunde vara säker på att ej blifva förbjuden att gå till skrift samt äfven utan förbud bortvisas från nattvardsbordet, till sorg för den bortvisade samt förargelse och andaktens störande för öfrige nattvardsgäster. Domkapitlet öfversände Albins klagoskrift till kyrkoherden Stockenström, med anmodan, att hos prosten Isberg hålla undersökning och göra slg noga underrättad om förhållandet. Tit. Stockenström underrättade härom Isberg, som syarade, att han icke isådant ärende ämnade emottaga Stockenström, hvarföre denne hos domkapitlet afsade sig uppdraget. Domkapitlet anmodade då kyrkberden Forssell, att, i egenskap af serskildt t. f. kontraktsprost, versyställa undersökningen. Forssell underrättade Isberg härom och utsatte Onsdagen den 4 Mars för undersökningen. Men, sedan Isberg emottagagit denna officiella underrättelse, utsatte han på samma dag husförhör och svarade Forssell i en föga höflig skrifvelse, att han icke ämnade stå till svars inför något annat fo-) rum än konsistorium, och att hans rum icke kunde stå till Forssells tjenst den bestämda dagen, samt att han förväntat, att Forssell genast undanbad sig ett uppdrag, som så litet svarade mot grannlagenbeten och våra ännu, Gud ske lof! gällande ecklesiastk-! rättegångslagars vördnadsbjudande fordringar. Vid Forssells ankomst var också prosten Isberg ganska riktigt bortrest och hans hus tillbommadt, sa att Forssell i ett rum hos arrendatorn måste hålla den AA KRAmA ARhÄafslTld) oo unaan BPrädarna Alhrockhfoa