Aftonbladet – 29 december 1842, sida 1

HÄMND OCH FÖRSONING ). BERÄTTELSE AF ONEEL ADAM. IV. VÄNNERNA. Femton år hade förflutit, och de personer, hvilka jag omtalat i det föregående, hade förvandlats från. barn till män och från män till gubbar. Oaktadt all sin oro, alla de strider, den födt och åter fördränkt, flyter tiden dock omärkligt förbi oss. Så hade det också skedt der. Major Pistolsvärd var nu en svag gubbe; elden i hans själ hade nästan slocknat och blott då och då flög ännu en gnista ur den utbrända härden, der fordom så många och så ädla tankar, men lika ofta häftigt uppflamrhande passioner förut hade brunnit. Hans syster hade blifvit en gammal matrona och stod ej mera flickfadder. Afven hon var lugnare och fridsammare än förr, men hade bibehållit samma kärleksfulla hjerta som fordom. i Lilla Ludvig var nu en skön yngling, han hade artat sig väl och var de begge gamlas enda glädje. Endast när der kom bref från Ludvig, lefde gubben Pistolsvärd åter upp och gladde sig åt sitt barn, ty så ansåg han honom, och fröken väfde lärft året till ända åt sin älskling. Ludvig hade valt prestvägen och var just nu prestvigd. Brefvet derom ankom en vacker sommardag, då gubben major n satt utanför sin byggning med pipan i munnen; det blef en glädje i hela huset. Fröken, som eljest icke hade för vana att meddela ) Se Aftonbl. 2 298, 299, 300 och 3014.