Aftonbladet – 28 december 1842, sida 3

oo JM VV vräk ut honom; man bör strängt straffa det första brottet,, tillade han för att gifva sin handling moraliskt värde; kör bort pojken och gif honom litet till bästa Detta var nemligen en term, som han använde då han ville .ha någon afstraffad utan att sjelf låtsa veta af det. : Betjenten fattade Ludvig i armen, förde honom ner och slog honom, men till all lycka intresserade detta göromål föga Sikman, och Ludvig slapp således alt blifva misshandlad fastän han med skymf och nesa blef utkörd på bakgården, der han satte sig på fotsteget till majorns gamla vagn och gret bittert. Det dröjde länge innan Adolf kunnat uppsöka den främmande gossen, men ändtligen fann han honom. Stackars Ludvig,, sade han och klappade sin räddare, stackars Ludvig, allt det der tider du för min skull. Det värsta är,, tillade han, patt jag icke vågar tala om händelsen, då finge jag aldrig gå i parken. Nåh, gråt inte Ludvig lilla. Ludvig såg upp med ett gladt Icende, förolämpningen var redan glömd och? han torkade tårarne ur sina ögon. Det gör ingenting, min lilla goda herre, endast ni håller af mig och en gång säger, alt jag var oskyldig, att jag inte ville stjäla. Ja, ja, det skall jag göra, mente Adolf, det skall jag göra, lilla Ludvig; ja, jag skall hålla af lig så länge du lefver, bara du inte gråter eller ir ond på mig — kom ihåg jag heter Adolf — då lu kommer hit igen, så fråga bara efter Adolf. Så tröstade gossarne hvarandra och Adolf gick j ifrån sin nya vän förr än qvällen började skymna och gästerna att fara sin väg; då sprang han ter upp till slottet. (Forts. följer.)