Aftonbladet – 28 december 1842, sida 1

—————Lveeui——LLrvreie———Lvse—-—— Lz niskorna skulle begå brott, om de bodde i run der hvarje vägg afspeglade deras handling; d skulle se sig sjelfva och blygas. Så var det äfvej med majoren; han såg framför sig ett barn, ren och godt uppväxt ur samhällets lägsta klass. De var ett gräs, -om sträckte sina gröna blad mellar springorna på statens förruttnade golf, hvilke nedifrån frätes af svamp och der hvarje tilja dar rar af de mäktiges tunga steg, utan att någor tänker på att se efter, huru det står till inunder, och om ej förrutinelsen tar öfverhand och golfvet brister Det var en stor fest på Millesholm, emedan baronens svägerska, den unga och sköna Euphro: syne Stålsköld, firade sin förlofning med fideikommissarien till Svanehult och Sjöglinge, grefve Stjernefall. Den, som sett fideikommisserna med sina parker och trädgårdar, sina slottslika åbyggnader, der smak och prakt voro förenade, skatlade fröken Euphrosyne lycklig; men den, som blott. såg fästmannen, skulle göra tvertom; det var en yngling, som ifrån vaggan vetat med sig, att han var fideikommissarie, som redan vid tjugufem års ålder njutit lifvet till vämjelse och unn det så ödsligt. Ian stod liksom på ett slagfält, öfverströdt med förslitna och söndersprängda njutningar. Der var död rundtomkring. Då majoren, som för tillfället var klädd i armeens vniform och således prålade med röd krage och gula mattor i epåletterna, kom fram, voro redan alia gästerna samlade och ströfvade omsring 1 Millesholms namnkunniga park. Vattensonsterna 1 trädgården spelade, mer än en Triton låste en vattenstråle ur sin snäcka mot skyn; och bilder, en del af verkligt konstvärde, stodo så blyga gömda mellan häckurne I boskeerna