Aftonbladet – 27 december 1842, sida 2

att sol och måne skulle ramla ner, än att få ett sådant tilltal för en pojkes skull, blef förlägen och kunde ej svara straxt, utan började stamma. Majoren i sin ifver grep saken an och fortfor att under de grufligaste eder fråga med hvad rättighet han medförde gossen, ville se hans prestbetyg, ville qvarhålla sällskapet till dess herr Iwanow gjorde reda för sin behandling. Herr Iwanow hade ej riktigt tydliga begrepp om vår svenska lagskipning, utan fruktade att en hel hop kunde hända honom, isynnerhet som han af majorens orden och mustacher trodde ha för sig en af dessa, som i hans fädernesland hafva makten. Han föll derföre till föga, helst som han ej kunde redogöra för sitt fögderi, och då ban dessutom ej fick många ord fram för den rasande gubben, och denne slutligen erbjöd sig friköpa gossen ur slafveriet mot hundra Rdr banko, ingick herr Iwanow på saken, och fröken Emerentia hade sin brors rysshat att tacka för en skänk, som hon värderade mer än man skulle trott. I triumf, liksom efter en vunnen seger, vandrade majoren derifrån med sin syster; och Ludovico, så kallade sig gossen, följde med dem. Hela brunnssällskapet skrattade åt den kuriöse majoren och hans underliga syster. Mamsell Gallsten fick en ny historia, som kunde hinna blifva lång och intressant inom vintren, och rådmannen ett barn till, som han kunde traktera med sviskom och mandel. (Forts. följer.) ETEN — En piga hade gått ur sin tjenst hos en bonde; bonden gick till länsmannen i häradet med den emottagne orlofssedeln och begärde vederbörlig handräckning för pigans återfö andeitjensten. Länsmannen skref då på orlofssedeln: Pigan återställer Kr:Rättaren i sin tjenst genast och lemnar åter orlofssedeln. D. ?Y, 1842. O—n. — NYTT SÄTT ATT GÖRA LYCKA PÅ SPEL. Tanner, en fransysk missiohär i Canada, berättar, att dett Montreal är ganska vanligt, att folk under fastan SPpCar kort öm böner, hvilka den tappande skall läsa för gen finnandes salighett2: