Aftonbladet – 27 december 1842, sida 1

ten gubbeaf ett. fryntligt, rödlätt och gladt ut. seende;. han syntes åtnjuta den bästa helsai verlden, men drack likväl brunn årligen. Det var ingen. annan än rådman Klenqvist från närmaste stad. Rådmannen hade aldrig egentligen vari sjuk; men. ändå var det en sanning, att det vardt bättre. med .honomp, så snart han kom till Sumpmyra... Den lille beskedlige gubben bar beständig! med sig konfekt i byxfickan och . en stor strul russin.oely mandel i bakfickorna, för att bjuds damernap och traktera barnen samt dagen i ända berätta historietter om sina ungdomsnöjen, den tid han var ogift; ty af sednare data hade han intet. roligt att berätta. Den der lille mannen hade der hemma en hustru, som skötte så väl den yttre som inre ekonomien, och som ej kunde tåla rådmannens, historietter. Det var derföre han årligen reste till Sumpmyra, för att länsa sig på berättelser, hvilka eljest brände tillsammans i hans hjerta, honom till en stor molest. Jag kunde väl göra en hel mönstring af brunnssällskapet, men åtnöjer mig med denna, emedan majoren fordrar min uppmärksamhet. Då majoren smakade sitt första glas vatten, höll det på att gå illa för Ganymed. Den gemena stanken slog honom starkt i näsan och han frågade med ifver, hvad det var för förbannad smörja man gaf honom. Hade ej doktorn i hast förklarat, att det just var det der helsogifvande, som luktade så der vederstyggligt, hade Ganymeden troligen blifvit döpt. Nu drack majoren i botten och teg, fastän det murrade inuti hans själ. nr pre Vattendfickningensfortsattes nu dag efter dag i samma takt, som den börjat; hvarje morgon i der