Författaren till handbok i den theologiska litte. raturen, herr Theol. Doktorn Johan Åström, ha anmodat Red. att anföra följande, i anledning a anmärkningar mot nämnde arbete: Ändtligen är då den för flera år sedan anmält: handboken i theologiska litteraturen af trycket ut kommen. Den lemnades redan före år 4838, full färdig, till en viss officin i Stockholm, och yvardt un der samma och det följande året derstädes till unge får två tredjedelar tryckt, men sedan, utan något mit förvållande, å sido lagd, till dess den ändtligen, genon herr Hjertas benägna försorg, vardt innevarande å: ur mörkrets gömma framdragen, samt med nya titel blad, jemte en fullständig innehålls-förteckning försedd Att den åtminstone till någon del är brukbar, försäkrade en recensent i Biet, redan i medlet af sist September. Om recensentens öfriga omdömen icke utfallit nog opartiskt, lärer det ej förundra någon, som vet, alt man i våra dagar mindre frågar efte: en skrifts duglighet, än dess tryckningsort. Kännarc torde dessutom af sjelfva recensionen finna, att dess författare icke förstått skilja mellan en handbok och en bokhandels-bulletin, eller annan tidskrift. Att boken icke är utan sina brister, måste erkännas; men till dem kan väl icke saknaden räknas af skrifter, som utkommit under den oförmodade och arbiträra qvarstaden på det tryckeri, som af Bict begagnas. Antalet deraf torde ock bli ansenligt inskränkt, då saren sjelf ser, att icke allenast skrifter af sjuttonhundratalet äro anförda, utan ock af det adertonde århundradet, med några af dem, som tillhöra det innevarande seklets första decennier. Här var gränsen för handboken, här ock ängofärligen för den öfvergångsperiod, som synes båda en annan, hvilken dock kanhända icke kommer att förtjena något stålligare namn. Väl uppsatte, såsom Moses i öknen, Hegel ett tecken för kringirrande vandrare, också samlade sig. många deromkring att hylla det; om några af bislägtet, är obekant ; men en ny babels-förbistring-synes dock hots; och det ju mer man söker förekomnia det med-rå Kallade Konservativa tvångsmedel. — Härmed må dock vara huru som hälst, och huru ock omdömet om mitt lilla arbete må utfalla, torde dock studerande och ynyre embetsbröder icke finna sig så alldeles obelåtne med det ringa, som erbjudes; hälst sedan Alnanders teologiska bibliothek icke mera lärer finnas i bokhandeln, och icke ännu blifvit af något. sammanhängande helt crsatt, samt de som vilja gå längre på denna bana, icke torde så ogerna se, att åtminstone något är undangjordt. Många lärde män hafya i åtskilliga goda tidskrifter lemnat förträffliga bidrag till ytterligare utbildning al denna lärdomsgren, och bland andre den utmärkte forskare, som, af Birecensenten så utan anledning frampuffad, måhända finner sig mindre hedrad deraf, troligen i min skrift sett något annat, än blotta aggregater, och säkert bättre, än någon biprest, förstår, när, hvar och huru ett organiskt system bör och kan uppställas och användas. Joh. Åström. ———TN— 0