Aftonbladet – 24 december 1842, sida 1

— — — — HMI mar genomskurna landet, som ligger derborta om Östersjön och hvars söner, (majoren var en af dem,) först efter en blodig fastän fruktlös kamp öfversåfvo att hoppas och att kämpa; detta land var subbens käraste leksak, det enda till hvilket han af själ och hjerta slutit sig, och det hade blifvit ryckt ur hans händer. Öch barnet i hans själ sret och harmades; men som hos ett annat barn utbröt harmen mot hans omgifning, ty den var fruktlös; det är denna tanke som så ofta gör oss orättvisa. Han var således hvad man kallar lättretlig och i hög grad envis, en egenskap, som till en del tillhör hans landsmän och som gjort dem till hvad de voro under kriget, en nation af hjeltar, som ej skydde något; men en dygd för en nation blir ofta ett fel eller åtminstone en löjlighet hos ett individ, och majorens envishet och häftighet var derföre en visa i hela orten. Made han varit sift och sett en barnskara uppvexa omkring sig, hade troligen hans lynne blifvit annorlunda; han nade då egt sig ett lilet fosterland, en liten plantskola, som af honom skulle lärt att frukta Gud, ira Konungen, älska Finland och framför allt hata Ryssarne. Det skulle varit honom en tillfredsställelse att för sina barn kunna berätta sina äfventyr, alt i deras unga själar väcka fosterlandsuänslan och nationalhatet, han skulle klädt dem sina liffårger och gjort dem till en koloni af innar midt inne i det fredliga Sverige, till en lilen ärnstam, som skulle hoppats på en tid, hvilken han nbillade sig en gång skulle komma, då nationeres sjelfbämnd söndersliter politikens nät och koonnen faller af sin egen tyngd. Men han egde gen familj etom en syster, fröken Emerentia,. n god vördnadsvärd qvinna, men som icke hade i obetydlig del i sin brors motsägelse anda. Hon: ar nemligen af samma lynne som han, cndast! rmildradt af en god portion qvinnlighet; hen stade mera än brodern afseehde på hvad Iket sade och försökte rätta honom; fastän!