Aftonbladet – 23 december 1842, sida 1

dock, denna önskan är till sin orsak icke endast brist på föräldrakärlek, den härstammar snarare från en dunkel, outredd moderskärlek, att heldre se sitt barn i grafven, än invigdt åt ett lif, fullt af samvetsånger och brist; ett lif, sådant som hennes eget. En gosse af omkring tio år sitter uppkrupen i spiseln och värmer sina blåfrusna händer framför elden; äfven han är blek och har ett sjukligt utseende, men hans ögon, stora och mörkblå, förråda någonting godt, något som står i skarp motsats med hans omgifning, hans drägt och hans lefnadssätt. Nåhp, yttrade ändtligen modren och kastade en stum blick på gossen, ;nåh Ludvig, huru mycket har du fått i dag, kanske knappt en bit bröd och ännu mindre pengar? Jo Mammav, svarade gossen och hoppade ned ur spiseln, der han nu uppvärmt sina stelnade lemnar, jo mamma, jag har fått fyra stora brödstycken och sexton och en half styf ver; se här mammap, tillade han och öppnade säcken. Det var brar, yttrade modren och grep med bezärlighet ett af de svarta brödstyckena och började äta, under det att hon lyst af den dunkkla branden med noggranhet räknade slantarne. Riktigt, det är sexton och en half styfver; Ludvig spring ut till Stina Cajsa och köp en jungfru orännvin, flaskan står der borta på hyllan, men skta kaffekoppen der i mörkret. Gossen lydde och sprang med den lilla flaskan till Stina Cajsas oja, som ej låg långt derifrån och der en tjock summa med detta namn höll smygkrog. Gossen ninp, sade modren vid sig sjelf då han aflägsnat ig, är ändå rätt beskedlig och snäll, och om wan ej vore, så vet Gud hur det ginge. Nu kom Ludvig tillbaka och modren tömde len lilla flaskans innehåll i flera repriser, hon! jöt af brännvinet, det var ett lyckligt ögonblick ;: nen Ludvig smög sig bort till sin sjuka syster, !l