aktionen rörande de bekanta vedermälena. Det kunde man ha sagt förut. Detta är icke en tocken almrot, som stryker för första yxhugg; ifrågavarande subjekt ligger dertill alltför djupt inne, och har sina alltför säkra utlöpare åt allahanda håll och kanter. — Det vore sedan också verklig skada på en sådan krona! — Författaren till )Noaks Ark, herr Fahlcrantz, har fått sig ett ledigt rum på de adertons parnass. Så har då äfven denne bidevindsseglare, likt gamla testamentets, omsider funnitl sitt Ararat och stannat på det torra! — Herr Fahlerantz lärer förut enskildt haf-! va lofvat Svenska Akademien att afsvärja alla sina ordlekar och gifva alexandrinen en uppriktig försoningskyss. Också säges han komma att till motto på sitt inträdestal hbegacna följande bekanta strof: Sämjoms, bröder, och icke slåms! Minnoms Orestes och Pylades och på dem bråms! Hoppoms, — och det icke utan skäl, — att när slutadt är vårt lopp oms — ider allt går väl! — Den gamla qvistiga frågan om huruvida, kungen är adelsman, kan nu anses vara löst af Svenska Minerva. Nämnda tidning yttrar nemligen för i dag, att tidpunkten icke egentligen synes vara den rätta för att skrifv satirer ötver ofrälse börd, då i detta land både konung och drottning äro ofrälse. — Svenska akademien har gifvit den danske poeten Öhlenschläger sitt stora pris, och den danske poeten har i ett Sångar-tack prisat akademien tillbaka. Gåfvor och gengåfvor vara längst, heter det i den gamla Eddan. — Akademien har nu således börjat äfven till utlandet exportera sina belöningar oc hl skicka dem till sjös. Eoentligen taladt, kunde någon liten variation vara al nöden, ty de hafva alltför länge endast burit åt skogen.