Aftonbladet – 21 december 1842, sida 1

Article Image
EN BRUKSPATRON. Habitat in sylvis passim. Wahlenb. Flora. et är mycket svårt att säga hvad en brukspatror egentligen är. Platos definition på menniska: Eti tvåbent ofjädradt djur, synes endast i visst fall pas sande, ej så till förståendes som en brukspatron e skulle vara menniska — nej gubevars — snararc skulle man tro honom vara någonting öfvermenskligi då han visar sig bland en svärm inspektorer, bokhållare och smeder. Föreställ dig en varelse 3 fot lång, fet, axelbred, koppärrig, hes, något fyllig och skräflig. För öfrigt har Han visst inga fjälrar men tunnt hår. Han visar sig mest i jernkontorsuniorm. ligger most på landsvägarna och bjuder alla menniskor på toddy. Han förer?gerna ordet vid punch. bålen och på gfufstämman, och socknestämman äl hans triumf. Alla gästgifvare och hållkarlar bysa föj honom den största högaktning och han bror met kronfogden. Så snart hans smide går öfver 400 skeppund, skaffar han sig en kassakista af jern met tvänne grofva lås; som står i hans rum och om hyvilken smederna, tåla som om. en helgedom större är den gamla predikstolen 4 socknekyrkan. Som han: penningar nu mera ej få ram i sedelboken förer har alltid med sig på resor eit starkt jernbeslaget skrir som ger ett ohiskligt anseende. Han är alldeles ö verhopad med affärer, isynnerhet om postdagarna och har stark assignation på Frestadius. Han reser oftö till Stockholm der man hviskar att han har mycke kasseradt jern liggande. Det oaktadt sofver har tungt om nätterna, drömmer om Wasaorden och pratar i sömn om jernkontorsmedaljen, och detta med så mycket mera skäl som han har den stora äran att vara i borgen för presidenten i bergskollegium. Hos högstdensamme är han bjuden till mid. dag hvar gång -han skrifyer under lånehandlingarn: och har af hoftom fått till:skänks en stor sjöskumspipa som är vidt Och : bredt.. omtalad i orten, och som han alltid fö med sig at. få någon anledning tala OM iekantskap. och som han bruka såga sin intimidite, med presidenten. Han har gifvit 400 Rdr till fattigkassan, hvilket han omtalat med sådan rörelse att han sjelf faller i gråt. Har är synnerligen uppmärksam och artig mot direktörer na i privatbanken, men emot bönder och kolare ä

21 december 1842, sida 1

Thumbnail