Aftonbladet – 21 december 1842, sida 1

ena skrynklig på vaden och den andra hade åkt ned nästan öfver fotknölen. Sidenvästen öppnade sig ö ver ett svart bröst, som ej betäcktes af någon skjorta. Ofyvanpå västen bar han en sidenfrack, och cen stor kavallerisabel i ett lädergehäng släpade skramlandt efter honom på fördäcket, hvilket ej litet förökad intrycket af hans drägt. Konungen af Gabon trodd sig läsa en tydlig tillfredsställelse i matrosernas an sigten och tillskref det skallande skratt, som hörde: omkring honom, glädjen öfver hans prydliga drägt. Snart hade denna glädje inga gränser: då de förtvif lade benkläderna blefvo alltför odrägliga, afdrog har dem, jemte strumporna, men behöll den broderade ända ned på magen räckande västen och den galone: rade fracken, som betäckte ryggen och litet mera, då han cj, hvilket likväl ofta var händelsen, fick det infallet att lyfta upp skörten, emedan det blef honom för varmt. Likaså behöll han den trekantiga hatter på den lilla peruken. Denna blandning ar. klädse och nakenhet var oemotståndligt komisk. För den nuvarande konungen af Dahome aflopp kärleken till curopeiska kläder deremot tragiskt. Denne fick det infallet att kläda hundra man af sitt garde såsom kyrassierer, ty man hade sagt honom,-att de fransyska kyrassier erne buro en drägt, som va skottfast, och han mätte hafva fattat ett öfverdrifyct begrepp om denna drägt, ty han började tro, att Frankrikes Geriots (trollkarlar) förstodo att göra den Iycklige krigare, som påtoge en sådan klädning, osärbar. Han lät derför en spanior skrifva ctt långt bref till ett hus i Marscille, med uppdrag att låta förfårdiga ett hundrade kyrassierniformer åt honom. Ncgerkonungens befallningar verkställdes punktligt, och de hundrade kyrassierrustningarne asändes. Då de glänsaude, polerade kyrasserna, hjelmarne med fjäderbuskarne, de ofantliga stöflorna och läderbyxorna utbreddes för den förvånade konungens on, kom han i icke ringa förlägenhet. Han ville likväl genast göra ett prof och befalide en neger ikläda sig en sädan kyrassieruniform. Den arme fan, som i hela sin lefnad aldrig burit någonting annat än ett tygstycke omkring höfterna, lydde, ehuru ogerna, konungens befallning, och då kyrassieren var färdig, afvaktade han, styf och med rakt nedhängande armar, hvad som vidare skulle ske. Konungen lät honom framträda till sig, tog ett gevär, satte det för den impro