Aftonbladet – 19 december 1842, sida 8

Pe nn a Af trycket har nyligen utkommit (h. å 2 Rdr 24 B): LÄRAN OM STATEN AF JOH. WILH. SNELLMAN, Docent vid Universitetet i Helsingfors. Uti denna skrift har förl. sökt att framställa de särskilda functionerna i staten såsom ett systematiskt helt. — Han har förklarat sammanhanget mellan familj, medborgerligt samhälle och stat samt utvecklat betydelsen af de för hvar och en af dessa bestående förhållandena i det moderna samhället. — Af innehållsförteckningen finner Läsaren, huru detailerad författarens undersökning är. Fördelen af dessa detailundersökningar har varit, att han icke stadnat vid ett blott allmänt schema för statens organism, sådant detta vanligen uppställes i en philosophisk statslära, utan har förf. utvecklat sina åsigter, dels genom en noggrann kritik öfver både äldre och nyare forskares läror angående Staten, såsom Iugo Grotii, Montesquiuws, Rousseaws, Kants, Hegels, Sismondis, Tocquevilles m. fl. samt i det speciela rådfrågat män, sådana som Beccaria, Biberg, Feuerbach, Adam Smith, Say och Schmitthenner, dels fäst sin framstälining vid det bestående, icke mindre i Europas förnämsta stater än i de Nordamerikanska Republikerna. : Den tänkande Läsaren torde finna, att den populära form, som varit en följd af detta o förf:s framställningssätt, icke betagit hans bok något al den konsequens och det stränga sammanhang, man med rätta fordrar af ett arbete sådant som det närvarande. Också skali den sakkunnige säkert erkänna, att på vårt språk förut intet arbete finnes, som innehåller en så fullständig utredning af de mångfaldiga förhållanden, uti hvilka individen står till familjen, till medborgerliga lagen, till statsförfattningen, till verldshistorien. — Den princip, som genomgår det hela, är andens frihet; men hvarken sätter förf. denna i godtycke och laglöshet eiler tillåter han sig å andra sidan att öfverse och misskänna något af samtidens sträfvanden för medborgerlig och politisk frihet. INNEHÅLLSFÖRTECKNING: INLEDNING. I. Att statens organisation innebär ett aftal, men att han icke har sitt bestånd genom detsamma. — 9. Statens väsende. — 3. Hvari patriotismen och nationalandan bestå. — 4. Att nationalandan ä ena sidan bestämmes af den allmänt menskliga bildningen, å den andra egendomligt utbildas genom individens sträfvande till sedlig frihet. — 5. Hvad nationel osed är, och huru en nations sträfvande till allmän mensklig bildning är hennes bestämmelse, men innebär hennes upplösning. — 6. Att det reiigiösa vetandet befriar menniskan från den inskränkning, som ännu nationalundan pålägger henne. . FAMILJEN. — 7. Att familjens väsende, likasoms statens, är sedlighet, samt hyaruti denna inom familjen består. — 8. Äktenskapet. — 9. Om könskärleken och giftermålet. — 410. Att all makarnes egendom bör betraktas såsom famiijegendom, samt konsequenser häraf med afseende på egeniomens förvaltning och arfslagarna. — 44. AU oäkta barn böra njuta lika rättigheter med dem, som framfödas i äktenskapet. — 42. Alt barnauppfostran nödvändigt tillkommer Föräldrarne, samt om re!igionens vigt för densamma. — 153. Att deremot barnaundervisningen tillhör staten, samt om hennes art och ändamål. Folkskola och Lärdomsskola. — 14. Bevis, att familjen, såsom institution, är en nödvändig form af sedligheten, af det förverkligade rätta. na . MEDBORGERLIGA SAMHÄLLET, — 15. Medborgerliga samhällets betydelse och förnuftiga nödvändighet. — 46. Några anmärkningar med anledning af det anförda. — 47. Om den positiva lagen och hans förhållande till seden. — 48. Huru laglydnad kan förenas med viljans frihet. — 49. Huru det bör förklaras, att motsatta lagstadganden på olika tider gällt såsom norm för det rätta. — 20. Huru, vid en sådan olikhet i lagstiftningen, likväl lagiydnaden kan stå tillsammans med sedlighetens fordringar. — 21. Hvarigenow orättvisa i samhället uppstår. — 22. Att lägen bör ega absolut helgd, men att lagskipningens helgd endast kan vara följd af ett nödvändigt antagande. — 23. Att lagen bör vara föremål för allas kunskap, och lagskipningen vara offentlig. — 24. Om nödvändigheten af domaremagtens oberoende, och om sättet att förverkliga detta. — 25. Att vittneseden, rätt uppfattad, icke innebär någon orimlighet eller hädelse, såsom man ofta påstått. — 26. Skilnaden mellan civiloch criminal-lag, samt den relativa vigten af hvarderas oförkränkta upprätthållande. — 27. Om naturrättens förhållande till civiloch criminallag, samt om de handlingar, hvilka icke i och för sig anses brottsliga el!er omoraliska, men likväl ntgöra lagbrott. — 28. Om de lagar, som lättast sätta den personliga friheten i fara. — 29. Om tryckfriheten. — 30. Om Juryn och Förlikningsdomstolar. — 34. Om straffets betydelse och samhällets straffrätt. — 32. Att individens verksamhet för hans sjelfbestånd tillika bör vara en verksamhet för familjen och är ett förverkligande af det rätta. — 33. Om de tre bufyudklasser, hvilka samhällsmedlemmarne till följd af sin olika verksamhet bilda. — 34. Alt samhällsmedlemmarnes verksamhet för deras sjelfbestånd måste genom lag ordnas. — 35. Om Corporationer, Skråinrättningar och Näringsfrihet. — 36. Hvad som utgör roten till den högljudda fordran på arbetets frihet, och om de sannolika följderna af dess uppfyllande. — 37. AM likväl en näringslagstiftning alltid mäste finnas. — 38. Om de lagar, som upprätthå!la nationaiförmögenheten i förhållande till andra nationer. — 539. Om emhetsmännens ställning i samhället, och om utskylderna. — 40. Om undervisningsanstalterna. Att humanistisk bildning icke uteslutes jemte antikens studium. — 41. Att folkbildningen bör vara humanistisk, och den vetenskapliga bildningen, mer än hittills skett, göras inflyte!serik för mängden. — 49. Om lagens intlytande på moraliteten. — 43. Om individens rätt till lifvets njutning och lagens förhållande till densamma. — 44. Bevis ur det föregående, at medborgerliga samhället på en gång förverkligar det rätta och medborgarens rättigheter. — 45. Alt det rätta uti individens medborgerliga verksamhet ytterst bestämmes af seden, samt att individernas ömsesidiga bercende i detta hänseende bildar Kommunen. — 46. Om Kommunen, såsom politisk och medborgerlig institution. — 47. Om det religiösa vetandets betydelse för medborgerliga samhället. — 48. Om Kyrkan såsom samhällsinrättning. STATEN. — 49. Att det rätta, uttaladt i statens institutioner, är mer föränderligt än i familjen och medborgerliga samhället. — 50. Huru likväl sedligheten bar i staten en tillvaro, som fullkomligt motsvarar hennes begrepp. — 51. Om samhällsfördraget, och om den andliga process, som utgör statens väsende, i förhållande till medborger iga samrällets. — 59. Att staten är sitt eget ändamål. — 53. Bevis för statens förnuftiga nödvändigbet, samt att sedligheten såsom nationalanda utgör hans väsende. — 854. Att historien villnar för den poliliska verksambetens sedliga natur. — 355. Hvad politisk frihet är, och hvarföre hon är berättigad. — 356. Hvad som bör förstås med politisk jemnlikhet. — 57. Om de olika styre!seformerna och den philosophiska undersökningens förhållande till dessa. — 38. At politiska lagar äro nödvändiga för den politiska frihetens tillvaro. — 59. Om de trenne statsmakterna. — 60. Hvem lagstiftande makten i en stat tillkommer och om betydelsen af dennas skiljande från verkställande makten. — 64 Bevis för lagstiftande magtens ofvan uppgifna betydelse, hemtade från hennes inrättning i Europas stater, samt om ståndsval och gemensamma val. — 62. Om styreisens och lagstiftande församlingens förhållande ti I hvarandra i en konstitutionel stat. — 63. Om reformer i statsförfattningen öfver hufvud. — ,64. PN e — 0 pre — ÖH poum— MA Om styrelsens skilda funktioner, och om lagskipningens förhållande till staten. — 635. Om statens souverainetet och regeringsmagten. — 66. Om folkrätten, och om politikens förhållande till moralen. — 67. Om verldshistoriens tvång och vetandets frihet. I alla Boklådor i riket säljes å 4 Rdr bko: Tredje årgången af .L . . Almanachan Förgät mig ej, för 1843, oaehåller utom årets almanacha: 9 vackra plancher iemte förklaringar deröfver, i vackert pressad band