Aftonbladet – 19 december 1842, sida 5

och sysselsätta Viola hos sig, ty förräderi va isynnerhet att befara af den älskande. Jag va omsnärjd af alla slags spioner och snaror. Que spenstjerna hade på ett förträffligt sätt gjort sin dispositioner. Allt, ända ifrån adoptionsförslage till det sönderrifna brefvet, som icke förfelad sin verkan på mig, var uppgjordt; men Hortensi och Amarantha allena voro ovetande. Fadre bade med omtänksamhet aflägsnat de missnöjd från dagens katastrof, då han dessutom icke va helt och hållet säker på dess utgång, Blygset hade blifvit min lott inför hela för samlingen, om ieke det milda ödet plötsligt för länat mig segern. Quespenstjerna, grefvinnan: oci min onkel hade uppgjort planen och voro ens om dess utförande, Oswald, HFier-å-Capel oc Viola voro emot den, men de måste rätta sig efter fadrens vilja, och så svårt det äfven va dem, fingo de på intet vis rycka bindeln frår mina ögon. De. öfrige gästerne voro icke de ringaste underrättade om saken. Efter den glada välkomstoch utvecklingsscenen samlade sig alla till en lysande måltid Vid min sida satt Viola, bestrålad af kärlek och förnöjsamhet; midt emot mig grefvinnan bredvid Oswald. Det vilda lejonet hade låtit fånga sig i hennes nät, och hon såg utan förebråelse på den man, som vågat försmå benne, och utan afund bans afundsvärda lott. Hell hvarje redlig man! Hell hvarje ädel qvinna! Hell hvarje menniskovän! Dessa toaster slöto kärleksmåltiden, och i uppyrottets hvimmel tryckte jag obemärkt, men så mycket hjertligare, nin blomstrande viol till mitt yrinnande, fritt klappande hjerta. Månader äro förflutna, sedan jag stod vid alaret med Viola. Jag älskar henne innerligare än örut, och en skön förhoppning blomstrar emot nig i henne. Klingnan, hvilket den bäste bland