Aftonbladet – 19 december 1842, sida 5

den gyllene boja, som ännu fängslade mig vid grefvinnan, och tackade henne med några få, bjertliga ord. Återtag eder frihet, egensinniga varelse, sade hon, under det en himmelsk mildhet strålade : hennes ansigte, och lyckönska mig till min nya eröfring. Hvem ser jag? Oswald, min älskade ungdomsvän, som med hjertlig handtryckning välkomnade mig. Jag störtade mig tili hans bröst; den trogna vännen öfverlemnade mig det furstliga dekretet, som erkände min oskuld, återkallade mig i skötet af mitt fädernesland, och öfverlemnade åt mitt godtfinnande att anbålla om ett embete i civil väg, som vore öfverensståmmande med mina önskningar och min förmåga. Jag önskar dig således tillbörlig lycka, bifogade Osvald med en komisk bugning, P9Ch presenterar för dig i min person det nyskapade herr kabinettsrådets Oswald von Wallborn, riddare af förtjenstorden och den ödmjuka te tjenare åt den älskvärdaste bland damer. Med älskarens förtjusning kysste han grefvinnaus hand, och jag märkte, att han på sin bar den ring, grefvinnan hade begärt af mig, för att bringa mig 1 förtviflan. Holla! mäster lättfotad! skallade det bakom mig, och min onkel, gardes-öfversten, såg mig öfver axeln. Kom hit till mig! man har på ett afskyvärdt sätt komprometterat mig, jag skulle för evigt vredgas .. . i dag väntade jag åter ett dumt streck, som jag alltför gerna tilltrodde oss; men man har handlat honnett, derföre vapenstillestånd, fredspreliminärer, omfamna mig. Jag flög ur den försonade onkelins armar i den ädle Quespenstjernas, som kort och godt, inför alla närvarande, lade Violas hand i min. Den blott till skenet sjuka Rosas ankomst ökade vår glädje. Den tystlåtna hade vetat allt. Hennes opasslighet var blott en mask, för att göra mig säker