Aftonbladet – 17 december 1842, sida 2

Hon är kär, hon gör hvad den älskade vill. fåt oss antaga alt det ej gifves någon annan utväg? hvartblän skola vi fly? på hvad sätt skola vi verkställa vår flykt? Låt det vara min sorg. Jag bjelper er gehom saken. Ni far med er älskarinna till närmaste handelsstad. Derstädes är ett stift af adliga frunlimmer. Jag vet att en vän till Viola vistas der. Hon ojorde förra sommarn ett besök på slottet. ed nöje skall hon några veckor herbergera sin kkamrat, medan ni inkognito uppehåller eder i staden för att ombesörja det nödvändiga, som skall tta för eder ålervändandet i fadrens armar. Ni gör saken så lätt -.-. stammade jag obeslutsam. För tusan!, ropade han, den är också lätt som en fjäder. Jag enleverar er begge. Härhar ni min hand derpå. Ack, Fier-å-Capel! ropade jag och vred förläsen mina händer . Om jag visste . .. Ni vet, alt ni inom få dagar för evigt skall förlora den älskade, och detta, menar jag, är skäl nog. Jag tvår mina händer i oskuld och öfveremnar allt åt eder mogna öfverläggning. Besluta hvad ni vill, jag är alltid redo till eder tjenstJag kommer igen i morgon, men besluta eder snart. Jag är i begrepp alt lemna fasta landet ft Europa och i Amerika uppsöka gamla vapenröder. Der finner jag kanske en ny lefnadslöljeslagarinna, som menar redligare med mig, än len, som Jag ut vanära qvarlemnar här. , Farväl, nådig herre! besluta eder snart, pa det ni innu må kunna dra fördel af mitt bistånd. Fitr-å-Capel! sade jag tvekande, Min kärlek ordrar vågspelet, men min ära. hvilken otacksamhet! . . . aldrig! Som ni villp, svarade han med köld och gick, edan han lofvat mig alt I MOrgon ännu en gång fterfråga mitt beslut. (Forts. följer.)