Aftonbladet – 17 december 1842, sida 2

REVY AF TIDNINGARNA. Uti Svenska Biet för i går och i dag förekommer ett insändt svar, med åtskilliga upplysningar anledning af hr generaldirektören Livijns, i tidningarne omnämnda memorial, angående fängelsebyggnaderna m. m., hvilka upplysningar gifva saken ett icke så obetydligt förändradt utseende. Vi skola en annan dag närmare redogöra derför. — I flere föregående numror af Biet har cn frig filippik förekommit mot hr häradshöfdingen )uchterlony, som strängt klandras för det han skrifvit i Aftonbladet och för den ton han tillåit sig mot en landshöfdinge, och Biet yttrar sig vidlyftigt i den meningen, att detta Hr O:s förfaranle skall reta till ett skadligt missnöje i länet mot lenna myndighet, just då motsatsen behöfdes. Det an man väl tänka, och isynnerhet när det är fråga om hr Bergenstråhle. För öfrigt slutar denna artikel med en pathetisk klagan: Om ändå befallningsmannen Moberg Iefvat, då hade allt detta icke händt! Häruti har Biet mycket rätt; om befallningsmannen Moberg lefvat, så hade ock mycket annat här i landet varit dels gjordt och dels ogjordt! — Hr E. O. Hofpredikanten Angeldorff svarar i dag i Biets Öfversigt af Aftonbladet på den gjorda förfrågan, huru det går med hans gilna löfte om pastoralexamens afläggande innan årets slut, att han varit hindrad derifrån af publicistiskt förfall — hvilket ock hos vederbörande naturligtvis skall räknas honom till godo såsom laga förfall. Han lemnar äfven anvisning, att om det intresserar insändaren, att på nyåret göra Hr A. den äran att gratulera honom, så kan han (Ins.) låtsa om ingenting utan gratulera såsom om examen verkligen vore öfverstånden. Det är ock visserligen det bästa. — Svenska Minerva fortsätter sitt betänkande angående Hr Krigsrådet Forsberg, i anledning af den sednares förut äfven i A.B. omnämnda skrift. Uti detta betänkande framträda åtskilliga högst märkvärdiga åsigter af den roll, som departementseheferne och expeditionscheferne 1iespektive, enligt Minervas förmening, hafva alt iakttaga på grund af sina embeten; och som trol gen mera af samma slag förekommer, vilje vi tills vidare vara blotta åskådare. Imedlertid påträffas ock i denna dagens Minerva en punkt, som innehåller en så intressant och konstitutionell bekännelse, att vi ej kunne undgå att anteckna den till den kraft och verkan, sådant kan förmå för framtiden : Det samhällsskick, hvari vi sedan en mansålder lefvay, heter det, förer oundvikligen med sig en friktion mellan olika politiska meningar, hvarvid de personer, som föreställa meningarna, få hålla tillgodo med, att också emellanåt råka ut för gnidning. Man ser, att grundsatserna af granskningsrätten hunnit tillkämpa sig ett godt stycke utrymme, då de kunnat vinna ett sådant erkännande äfven från den sidan. U——— 0om