Aftonbladet – 17 december 1842, sida 1

Så mycket angående mig, och icke niera, skref Osvald; och nu något till dig, stackars skä som är förvisad till främmande land. pr ;kan jag ännu icke säga dig något tröstande. Man pvill ännu icke tro på din oskuld, eller också ställer man sig blott så der tviflande. Prins Emil. hvilken, efter arfprinsens verkligen inträffade död, är erkänd som thronföljare, har pvisserligen frisagt dig från allt medvetande eller ;deltagande i den så kallade enleveringen, men bman inser, att man öfverilat sig och blyges att å snart tillstå sin svaghet. Derföre blir din sak ännu oafgjord. För alt undvika vissa obehagligheter, så skulle jag råda dig att, tills vidare underrättels se ankommer, undvika residenset, i,synnerhet då din onkel ännu är ytterst fientligt pstämd emot dig. Jag hoppas imedlertid, att mitt pråd icke mycket skall bedröfva dig, emedan jag pvet från säker hand, att du hvilar i kärlekens pärmar och föga bekymrar dig om det förflutna. Så är då den obeständige å nyo fär ;slad, men huru länge? Det skall följden utvisa. Ar ditt phjertas beherrskarinna god och beskedlig, så häng dig fast, skalkaktiga fjärill och var boständigare vän förut. Min vän! Hvilken skatt har du bortpvisat i grefvinnan! Jag har lärt känna henne, jag bar hört kritikens röst ... allt förenar sig still hennes beröm. Hennes fordna förhållande till fursten är förtal, ty furstinnan, som är ett skarpsynt fruntimmer, omfattar henne med den varpmaste vänskap. Ingen kunde röra hennes hjerta sl eklen och i sin blinda tjensteifver förderfvat allt. El framkastadt ord af hans durchlaneht, som yttrade, ait grefvinnan och den unga Kron;stein skulle blifva ett vackert par, tog ban som befallning. Han utlurade grefvinnans böjelse, och skyndade att förespegla henne, att älven du Blågade för henne. Han ville göra din lycka, befästa sin; till ditt bästa ville han bedraga dig boch grefvinnan, och mot din vilja inveckla dig ... endast du allena. Din onkel har underblå