Aftonbladet – 17 december 1842, sida 1

EUGEN von KRONSTEIN, ) NOVELL AF C. SPINDLER. XXXH. Efter några dagar anlände ett bref till mig från min födelsestad. Jag igenkände, utan att vilja tro mina ögon, Oswalds stil i adressen. Han var fri, och denna skrifvelse var den första, som han obehindradt kunde lemna på posten. Den uppgift, som jag skickat till grefvinnan, var orsaken till hans snara frihet. Man trodde detta bref dateradt från fängelset, och fursten, hvilken grefvinnan hade meddelat det, befallde att under anständig betäckning bringa herr von Kronstein till residenset, för att erhålla säkrare underrättelser af honom. Naturligtvis blef min vän utlemnad i mitt ställe, och det hemliga förbör, hvilket han blef underkastad, och vid hvilket fursten sjelf presiderade, upplyste på ett lika naturligt sätt det missförstånd som hittills herrskat. Såsom en man genomdref Oswald sin sak, och återfick sin frihet. Saken hade gjort uppseende i hufyvyudstaden, och min ädelmodige vän hade blifvit ett föremål för den allmänna uppmärksamheten. En privat audiens hos fursten, en annan hos furstinnan, hvarest äfven för grefvinnan Fiala hennes pseudo-fästman presenterades, fulländade hans rykte. Hans figur, hans bildning, hans kunskaper, som annars gått under i strömmen af det hvardagliga, blefvo på en gång bemärkte, efter förtjenst värderade af de kloka, af dårarne prisade utöfver förtjensten. Med ett ord, han var lejonet för dagen; till och med ett embete, förenadt med ära och fördel, stod nu på en gång till buds, Fursten hade anvisat honom en ansenlig post i ett vigtigt kollegium och den furstliga ynnesten lät förstå, att den icke ville låta det blifva dervid. ) Se Aflonbl. N:ris 278, 279, 280, 924, 982, 984, 285, 280, 287, 288, 289, 280, 291 och 299,