Aftonbladet – 17 december 1842, sida 1

mitt oväntade besök uppjaga den dårade ur den ljufva åskådningen af min fordna älskarinna, mer förnuft och bjerta förkastade gemensamt min vansinniga plan, och huru hade det väl varit mig möjligt att blolt på några timrnar lemna Vv iola? Dessutom fordrade ett annalkande oväder, som obevekligt undanskymde mina förhoppningar, min härvaro och hela min odelade uppmärksamhet. XXXUI. Ni har icke talat öppenhjertigt med migp, sade herr von Quespenstjerna till mig, då jag inträdde i hans kammare. Följderna må ni tillskrifva er sjelf. Just nu erhåller jag underrättelse från eder födelsestad, att ni inför vittnen förlofyat er med en grefsinna Fiala och på ett groft sält sönderlitit detta band. Ni lär väl icke misstycka, att en far, som blifvit varnad af ett elakt exempel, omsorgsfullt underrättar sig om en man, som vill bli hans måg. En vän till mig har på min bezäran underrättat mig om edra närmare förhållanden och fått veta det omnämnda. För att öfvertyga sig om sanningen af detta rykte, har han sjelf gått ull grefvinnan och ha af hennes egen mun erhållit bekräftelse derpå. Grefvinnan har till och med icke ansett det under sin värdighet att med några rader vitsord: det. Ofverlyga er sjelf derom. Med darrande hand tog jag papperet och läst följande, skrifvet med den nättaste stil: Att herr baron fugen von Kronstein i fler: villnens närvaro har förlofvatl sis med mig, lär han, såsom en man al ära, icke neka. Att han på elt sält, som han svårligen kan rättfärdiga, undandrog sig sin förbindelse, vill jag förlåta honom. Men jag löser honom först då ifrån hans ord när han behagar återsända den ring, som jag gaf honom såsom en pant på mitt löfte. Förs! efter uppfyllandet af detta vilkor återfår han sö ring och med den sitt ord. Henriette, grefvinuz iala.