Aftonbladet – 16 december 1842, sida 1

EUGEN von KERONSTEIN. ) NOVELL AF C. SPINDLER. XXIX. I det behagligaste lugn försvunno nu mina dagar. Friherre von Quespenstjerna aktade och utmärkte mig. Tillika sökte han, såsom jag slutligen märkte, att på ett fint sätt pröfva mina kunskaper och skickligheter, ja, till och med de framsteg. som jag hade gjort i kroppslig färdighet. Jag måste rida, jaga, köra, idka landtmäteri med honom. Han samtalade ofta hela timmarne med mig om historia, filosofi och fysik, höll för mig föreläsningar öfver botaniken, jägarevetenskapen och ekonomien, ty han var hemma i alla de praktiska vetenskaperna. Slutligen en regnig vinterdag, då man föredrager kammaren för den fria naturen, öfverlemnade han mig akterna af en invecklad process, som redan hade uppnått en ansenlig ålder, och hvilken han förde med sin närmaste granne, en rik egendomsherre. Han bad mig se igenom papperen och uppsätta ett betänkande deröfve, huru möjligtvis den penningfrätande processen, till båda partiernes fromma och gagn, kunde slitas utan domstolens utslag. Hvarken han, som ärft den af den förra godsegaren, eller hans vederpart, som ärft den af sin far, vi sade synnerlig lust att fortsätta den. Men de advokater, som hade sig uppdraget att utföra den, hade aldrig låtit öfvertala sig till en förlikning. Jag lade hand vid verket, och fastän Violas bild beständigt dansade omkring på de dammiga bladen, var jag inom kort tid färdig med mitt pensum och hade det nöjet att se mitt förslag, efter mogen öfverläggning, antagas af båda parterna, och den elaka processen, genom en uppriktig förlikning, nedlagd. Detta bevis på mina juridiska kunskaper satte mig, såsom jag trodde mig märka, i stor ynnest hos Quespenstjerna. ) Se Aftonbl. N:ris 278, 979, 980, 281, 282, 284, 283, 286, 287, 288, 289, 290 och 291,