Aftonbladet – 15 december 1842, sida 4

Al trycket har nyligen utkommit (h. å 2 Rår 24 p): LET LÄRAN OM STATEN JOH. WILH. SNELLWAN, Docent vid Universitetet i Helsingfors. Uti denna skrift har förf. sökt att framställa de särskilda functionerna i staten såsom pit systematiskt helt. — Han har törklarat sammanhanget mellan familj, medborgerligt samhälle och stat samt utvecklat betydelsen af de för hvar och en af dessa bestående förhållanlena i det moderna samhället. — Af innehållsförteckningen finner Läsaren, huru detailerad författarens undersökning är. Fördelen af dessa detailundersökningar har varit, att han icke stadnat vid ett blott allmänt schema för statens organism, sådant detta vanligen uppställes i en philosophisk statslära, utan har förf. utvecklat sina åsigter, dels genom en noggrann kritik öfver både äldre och nyare forskares läror angående Staten, såsom Hugo Grotii, Montesquius, Rousseaus, Kants, Hegels, Sismondis, Tocquevilles m. fl. samt i det speciela rådfrågat män, sådana som Beccaria, Biberg, Feuerbach, Adam Smith, Say och Schmitthenner, dels fäst sin framställning vid det bestående, icke mindre i Europas förnämsta stater än i de Nordamerikanska Republikerna. Den tänkande Läsaren torde finna, att den populära form, som varit en följd af detta förf:s framställningssätt, icke betagit hans bok något af den konsequens och det stränga sammanhang, man med rätta fordrar af ett arbete sådant som det närvarande. Också skall den sakkunnige säkert erkänna, att på vårt språk förut intet arbete finnes, som innehåller en så fullständig utredning af de mångfaldiga förhållanden, uti hvilka individen står till familjen, till medborgerliga lagen, till statsförfattningen, till verldshistorien. — Den princip, som genomgår det hela, är andens frihet; men hvarken sätter förf. denna i godtycke och laglöshet eller tillåter han sig å andra sidan att öfverse och misskänna något af samtidens sträfvanden för medborgerlig och politisk frihet. INNEHAÅLLSFÖRTECKNING: nisation innebär ett aftal, men att han icke har sitt bestånd genom detsamma. INLEDNING. I. Alt statens or -— 2. Statens väsende, — 3. Hy ri patriotismen och nationalandan bestå. — 4. AU nationalandan å ena sidan bestämmes af den allmänt menskiiga bildningen, å den andra egendomligt utbildas genom individens sträfvande till sedlig frihet. — 5. Hvad nationell osed är, och huru en natio räfvande till allmän mensklig bildning är hennes bestämmelse, men innebär hennes upplösning. — 6. Att det reiigiösa vetandet befriar menniskan från den inskränkning, som ännu nationalandan pålägger henne. FAMILJEN. — 7. Att familiens väsende, likasoms statens, är sedlighet, samt hvaruti denna inom familjen består. — 8. Äktenskapet. — 9. Om könskärleken och giftermålet. — 40. Alt all makarnes egendom bör betraktas såsom famiijegendom, samt konsequenser häraf med afseende på egendomens förvaltning och arfslagarna. — 44. Att oäkta barn böra njuta lika rättigheter med dem, som framfödas i äktenskapet. — 492. Att barnauppfostran nödvändigt tillkommer Föräldrarne, samt om religionens vigt för densamma. — 453. Att dere mot barnaundervisningen tillhör staten; samt om hennes art och än lamål. Folkskola och Lärdomsskoia. — 44. Bevis, att familjen, såsom institution, är en nödvändig form af sedligheten, af det förverkligade rätta. MEDBORGERLIGA SAMHÄLLET, — 15. Medborgerliga samhällets betydeise och förnuftiga nödvändighet. — 46. Några anmärkningar med anledning af det anförda. — 47. Om den positiva lagen och hans förhållande till seden. — 48. Huru laglydnad kan förenas med viljans frihet. — 49. Huru det bör förklaras, att motsatta la stadganden på olika tider gällt såsom norm för det rätta. — 20. Huru, vil en sådan olikhet i lagstiftningen, li lagiydnaden kan stå tillsammans med sellighetens fordringar. — 24. Hvarigenow orättvisa i samhället uppstår. — 22. Att lagen bör ega absolut helgd, men att lagskipningens helgd cudast kan vara följd af ett nödvändigt antagande. — 23. Alt lagen bör vara föremål för alas kunskap, och lagskipningen vara offentlig. — 24. Om nödvänligheten af domaremagtens oberoende, och om sätet att förverkliga deta. — 25. Att viltneseden, rätt uppfattad, icke innebär någon orimlighet eller hädelse, såsom man ofta påstått. — 26. Skilnaden mellan civiloch criminal-lag, samt den relativa vigten af hvarderas oförkränkta upprätthållande. — 27. Om naturrättens förhållande till civiloch eriminallag, samt om de handlingar, a icke i och för sig anses brottsliga eller omoraliska, men likväl ntgöra lagbrott. — 28. Om de lagar, som lättast sätta den personliga friheten i fara. — 29. Om tryckfriheten. — 30. Om Juryn och Förlikningsdomstolar. — 34. Om straffets betydelse och samhällets straffr — 32. Alt individens verksamhet för hans sjelfbestånd tillika bör vara en verksamhet för familjen och är ett förverkligande af det rätta. — 33. Om de tre hufvudklasser, hvilka samhällsmed!emmarne till följl af sin olika verksamhet bilda. — 34. Att samhällsmed!emmarnes verksamhet för deras sjeifbestånd måste genom lag ordnas. — 35. Om Corporationer Skråinrättningar och Näringsfrihet. — 36. Hvad som utgör roten till den högljudda foråran på arbetets frihet, och om de sannolika följderna af dess uppfyllande. — 37. Att likväl en näringslagstiftning alltid måste finnas. — 38. Om de lagar, som upprätthålla nationalförmögenheten i förhållande till andra nationer. — 39. Om emhetsmännens ställning i samhället, och om utskylderna. — 40. Om undervisningsanstalterna. Att humanistisk bildning icke uteslutes jerste antikens studium. — 44. Au folkbildningen bör vara humanistisk, och den vetenskapliga bildningen, mer än hittills skett, göras inflytelserik för mängden. — 42. Om lagens inflytande på moraliteten. — 43. Om individens rätt till lifvets njutning och lagens förhållande till densamma. — 44. Bevis ur det föregående, att medborgerliga samhället på en gång förverkligar det rätta och medborgarens rättigheter. — 45. Att det rätta uti individens medborgerliga verksamhet ytterst bestämmes af seden, samt alt individernas ömsesidiga beroende i detta hänseende bildar Kommunen. — 46. Om Kommunen, såsom politisk och medborgerlig institution. — 47. Om det religiösa vetandets betydelse för medborgerliga samhället. — 48. Om Kyrkan såsom samhällsinrältning. STATEN. — 49. Att det rätta, uttaladt i statens institutioner, är mer föränderligt än i familjen och medborgerliga samhället. — 30. Huru -likväl sedligheten har i staten en tillvaro, som fullkomligt motsvarar hennes begrepp. — 3514. Om samhälls fördraget, och om den andliga process, som utgör statens väsende, i förhållande till medborger:iga sambällets. — 52. Au staten är sitt eget ändamål. — 53. Bevis för statens förnuftiga nödvändighet, samt att sedligheten såsom nationalanda utgör hans väsende. — 54. Alt historien vittnar för den poliliska verksambetens sedliga natur. — 355. Hvad politisk frihet är, och hvarföre hon är berättigad. — 36. Hvad som bör förstås med politisk jemnlikhet. — 57. Om de olika styrelseformerna och den phiiosophiska undersökningens förhållande till dessa. — 58. Att politiska lagar äro nödvändiga för den politiska frihetens tillvaro. — 59: Om de trenne statsmakterna. — 60. Hvem lagstiftande makten i en stat tillkommer och om betydelsen af dennas skiljande från verkställande makten. — 61 Bevis för lagstiftan le magtens ofvan uppgifna betydelse, hemtade från bennes inrättning i Europas stater, samt om ståndsval och gemensamma val. — 62. Om styrelsens och lagstiftande församlingens förhållande til bvarandra i en konstitutionel stat. — 63. Om reformer i statsförfattningen öfver hufvud. — 64. Om styre!sens skilda funktioner, och om lagskipningens förhållande till staten. — 65. Om statens souverainetet och regeringsmagten. — 66. Om folkrätten, och om politikens förhållande till moralen. — 67. Om verldshistoriens tvång och vetandets frihet. SVENSKA KONUNGALÄNGDEN från Gustaf I intill närvarande tid, med 17 litbografierade porträtter och biografier. Priset cndast 2 Rdr 24 B bko. L:s GuUST. RYLANDER, Bazaren å Norrbro. — — ss m— S DS A —-— mm —-— Em mm