Aftonbladet – 14 december 1842, sida 3

-behöfver hon bjelp, beslutsamma vårdarinnor, som småningom med en välgörande hårdhet besvärja den olyckliga förtrollning, som hvilar uppå henne. Violas ömsinthet skadade, i stället att gagna. Hon skulle klaga och gråta med den olyckliga systern, och dermed blott göra det onda värre, då den mindre retliga Hortensia, den kallare Amarantha, skola utdraga det med rötterna. Viola syntes således för första gången vid bordet, och jag var alldeles ense med fadrens stränga filosofi; ty endast på detta sält kunde jag få se den tillbedda, och kunde — om det eljest var möjligt — göra några framsteg i hennes ynnest, innan de obarmhertiga systrarnas närvaro måste fjettra mina ögon och min mun. (Forts. följer.) M—ASYE INT RE