för godt att yppa sitt bedrägeri, det är han, som är den supponerade kusinen, han har redan underskrifvit kontraktet och således är den äkta mannen. Hortense blir på det angenämaste öfverraskad och finner att det kan gifvas fall, då man icke är alldeles obenägen att sälja sin dyrbara frihet och erkänna en herre i huset. Förmodligen gör någothvar den anmärkningen, alt herr Lon, hvars intagande sätt och vältalighet icke behöfver mer än fem minuter att vinna Hortenses bjerta, gått liksom öfver ån efter vatten, då han företagit sig hela den långa maskraden, hvars framgång dessusom icke synes rätt naturlig. Den lilla pjesen eger för öfrigt föga lockande eller underhållande, och den går efter all anledning snart som dussintals andra all verldens väg. Vi kunna knapt förstå hvad meningen egentligen kan vara med att annonsera denna pjes såsom gifven af den Kongl. teaterns elever, då hufvudpersonen deri spelas af mamsell Julia Widerberg, som, om hon än i teaterns rullor står såsom elev, likväl ingalunda är att anse såsom någon alldeles ny aktris eller nybörjare i den mening ordet ciev vanligen tages, och då sjelfva älskarens roll utföres af herr G. Kinmanson, hvilken äfvenledes tillförene varit sedd i flera pjeser, icke såsom pelev, utan såsom ganska ordentlig aktör. Vi vilja icke tala om herr J. Söderberg, hvilken i denna elev-pjes spelar en biroll, ehuru han redan flera år varit en de mera begagnade aktörerna vid hela den kungliga teatern. Äterstå i pjesen endast tvenne personer, hvilka kunna anses som verkliga elever, en mamsell Frischman, som utför en liten subrettroll, och en herr Fr. Söderberg, som spelar en onkel hvilken lika godt kunde vara borta. Hvad för öfrigt beträffar det sätt, hvarpå de trenne förstnämnde ,eleverna utföra sina roller, anse vi oss böra gifva detsamma ett odeladt loford. Herr Kinmanson här gifvit de båda kusinernas olika roller med verklig skicklighet, och mamsell Widerberg har varit en näpen och charmant ung enka. Herr Söderberg är alltid en rolig bonddräng eller trädgårdsmästare; deremot har hans namne, herr Söderberg onkeln, synts oss ännu behöfva gå i skola. Den kungliga teatern har upptagit Kotzebues gamla komedi Brodertvisten, en pjes som på sin tid gjorde så mycken lycka, och hvilken också onekligt eger sina både roande och effektfulla partier, ehuru allt vederbörligen uppblandadt med de vanliga Kotzebueismerna. Mamsell Pergnehr debuterar bär i Lottas roll och vinner publikens ynnest genom sin intagande figur och sina vackra anlag för skådebanan. Hon säger sina saker med förstånd och ulryck, och hon rör sig dessutom ganska väl på scenen, ehuru en och annan af hennes gester, till -exempel de nog ofta begagnade rörelserna med halsen, ännu hebhöfva en liten korrektion. Fru Fock är en präktig fru Griponian och herr Svensson, såsom den gamle trotjenarer hos sjökaptenen, gör äfven sitt bästa att muntra publiken. Det är för pjesens ensemble skada, al! ingen annan skall finnas att taga till Philip Ber trams roll än herr Pfeiffer, som här verkliger allt igerom är mindre lycklig.