TEATER. Den kungliga teatern gaf i förrgår aftons en li ten ny komedi efter Scribe, kallad Frun i sit hus. Fru Hortense är en ung enka, som fram förallt vet att sätta värde på oberoende och fri het och derföre äfven med köld afvisat en till bedjare vid namn Lon de Saint Yves, som se dan några baler förra vintern brunnit för hennt med den lifligaste låga. Herr Lon har likvä icke förlorat modet, han har med tillhjelp af då parisiska perukmakarnes undergörande konst för vandlat sig till en ny menniska, antagit ett vi pigt och trivialt sätt att vara och gifvit sig ul för en sin kusin, för att under denna förställning — besynnerligt nog! — vinna den sköna enkan: hand. Hans beräkning har varit ganska riktig fru Hortense önskar sig just en sådan man, som kan tjena henne till kavaljer vid spektakler, promenader, supter, men hvilken hon för öfrigt kan vrida om sitt finger, och hon ger den understuckna kusinen sitt — ja. Men på sjelfva: bröllopsdagen infinner sig Leon bland de öfriga gratulanlerne, stjäl sig till ett förtroligt samtal med bruden och förstår att dervid så framhålla sina intressanta sidor, att frun nästan börjar ångra sig; imedlertid är kontraktet underskrifvet och saken står ej att hjelpa. Herr ILeon blir allt mer och mer närgången och faller slutligen på knä för den sköna. Hortense är i högsta bryderi; hvad skulic hennes man säga om Han inträdde? Men brud summen tyckes vara rent af försvunnen, han dröjer, han synes inzenstädes till. Då finner Lon