0 tj111NNIwHIHDTN.SMMSF11? STSTT?TSTSTSSTSTSSTSTTSTTtfnRTLLnnNnrSn!rrnnrnrn11nrTnnnnnTnnnnn1n5iinMni,sjFLimooooc? ! !l mm i allt är det nödvändigt att veta, om fremlingen är vår like, nemligen om han har den äran atl vara af adel? Eremiten nickade. Amarantha frågade, för att komma saken närmare på spåren: En grefve?n Eremiten skakade. Således en baron ? ropade näsvist den yngsta. Nickning. i: Bravo!, jublade systrarna. Då vore ju partiet likal, . oo Hortensia. ,År han här, för att ingå i äkta ståndet ? Eremiten besinnade sig en stund, sedan nickade han. Amarantha. Älskar han redan en af oss? N ickning. Viola. Kan du säga oss hvilken?, Nickning. Hortensia. Mig? Nickning. Amarantha. Jaså, och mig då? Nickning. Fiola. Ack! denj skalkagtige! Skulle han väl också finna mig värdig den äran? Häftig nickning, och plösligt befann sig näsan på ryggen. Högt skratt, högt jublande följde på svaret, och flickorna dansade omkring den mossbeklädda patern, som verkligen icke hade så alldeles oriktigt träffat på sanningen. Med kärlekenp, började nu Hortensia, voro vi således på det torra, han kan väl fordra oss alla tre, men Viola älskar han utomordentligt. Nu måste vi underrätta oss om giftermålet.