ryckt förnöjelse? Det förekom mig, som om jaz från denna dag måste hafva anspråk på flickan, som i första ögonblicket så oåterkalleligt hade förjagat minnet af mina båda förra älskarinnor ur mitt bröst. Men systrar, afbröt Amarantha på en gång jublet i hyddan, blir ni då icke varse skuggan, som utanför fönstret visar sig på marken? Det är af ena menniska, ropade Hortensia. Skulle någon hafva lyssnat på 0ss. Nu märkte jag, att de hade att göra med min skugga; men hvart skulle jag fly? Buskarne omkring mig hade redan blilvit så glesa, att min ansenliga gestalt omöjligen kunde blifva oupptäckt. Det är säkert ingen ann än den komiske Pierdå-Capel, som tillåtit sig att upptäcka vår ensamhetn, yttrade Amarantha, men den skälmen skall icke undeå sitt straff. Med dessa ord hoppade hon ut genom dörren. Men innan hon kunde upptäcka mig, smög jag mig bort, tätt under eremitagels mur, förbi under fönstret, och hoppades undkomma på andra sidan. Men jag hade tagit felt, ty jag sprang just i händerna på Hortensia, som från andra sidan skyndade kring eremitaget, och var fången, då Amarantha afskar återtåget för mig. Hvem är ni? hvad vill ni bör, min herre? ... Med denna fråga anföllo mig de fiendtliga. Förlägen drog jag på halten, Mina damer, stammade jag --Förlåten ... oo yHvem är det då? ropade Viola inifrån hyddan och sprang ut Såsom förstenad stannade hon på fläcken, då hon såg mig. Hennes anblick ingaf mig mod, lånade mig till och med kraft