ni hade sett honom och genast satte edra munnar i gång ... husch, så var han och förblef borta. ä Och lär icke åter bli synlig, förrän pappa presenterar honom såsom friare. Min korg har han redan, svarade Amarantha; och Hortensia tillade: cmin skall också inte fattas. Om så är,, ropade den älskansvärdaste, så blir det verkligen farligt ... om han promt vill hemföra en af oss ... Rosa är redan bortlofvad ... aj! då lär väl jag slutligen vara den utvalda. Hvarföre plåga vi oss då med beständiga gissningar? sade den äldsta med affekteradt allvar; sitter icke en ärevördig eremit vid vårt bord? Han skall vara vårt orakel. Hur så?a frågade de båda andra nyfikna. Intet lättare i verlden, svarade Hortensia, 9ch intet tillförlitligare. J sen, att vår värds respektabla hufvud har blifvit något ostadigt. Efter önskan kan man vyvrida det, låta det nicka eller skaka. Derizenom skall han afgöra vårt öde. Hvar och en af oss vänder siz i ordning med ena fråga till den gamle herrn, och sedan detta är gjordt, uppmuntrar hon honom mad en liten stöt i sidan att utsäga sitt orakelsvar. Härpå nickar eller skakar han, och vänder sig då ansigtet alldeles på nacken, så är detta det tillförlitligaste jakande. Antager ni det?, Med gällt skratt antogo systrarna det lustiga förslaget, och högtidligt uppmanades eremiten att Säga sanningen. . Huru mycket skulle jag hafva gifvit för, om Jag för denna gången hade varit i hans ställe Jag var nyfiken huru händelsen skulle foga scenen till sitt slut. r Hortensia, såsom den första, frågade: Framfö,