Aftonbladet – 13 december 1842, sida 3

mn hur hon endast vore en föraktad giaur (otrogen), kunde det dock lättelizen hända, att den höga PorLens herrlighet innan kort skulle öfverskygga henne. Allah är stor, ropade härvid Barberaren, hans nåd strålar genom de sju himlarne ända ned till masken jordens medelpunkt, och mannen af rakknifyen rörde tre gånger med sin panna vid golfvet. Jonas Komnenes! yttrade Barberaren samma afjon till sin g:anne, dig väntar en ära, mot hvilken dina fåders bragder äro ett intet. De tre hästsvansarne skola sänkas der du går fram, oc3 furstar skola kalla dig morfader. Hell dig, Jonas! Sultanens öga har fallit på din dotter! Annan trenne solar sjunkit ned i Bosforen, skola Kunuckerna knacka på din dörr, och Odalisker skola sjungande ikläda din sköna Soa den diamantstickade görd 1, som endast verldens beherrskare kan lösa. Måtte denna gördel hellre strypa heune, än hon, skrudad i den, skulle lemna sina fäders tröskel ! utbrast den stötte Komnenen. Allah har tagit ditt förnuft till sig, vän Grekt yttrade Barberaren, men jag aktar dig icke derföre nindee. Du vet, att vär lära skattar galningarne Öga Som den benägne läsaren torde erinra sig, sä Islamismen vansinniga personer i bredd med rade, och Al-Koran innehåller åtskilliga stipulationer ill deras förmån. Imedliertid beslöt Jonas Komnenen att, kosta hvad let kosta ville, undvika den ära, man ämnade hans hus, Men huru? detta var en ganska kinkig fråga. Den konstitutionett sinnade läsaren skall fasa, då jag säger, att på den tiden gjorde Sultanen, och mången innan dessutom, hvad han ville i Konstantinopel. — Då inträdde i sgrefyens tid grefve B., fransysk amssadör vid den höga Porten, genom den läga poren till den arme handtverkarens boning. Min vän, sade han, och tog en pris ur sin guldsnusdosa, ni har ju en dotter. Det är ett snällt jarn, men svårligen lär ni kunna ge henne den uppostran, som höfves en ättling a! Komnenerna. Jag ar läst Jean Jaques Rousseaus il och fått en rikig vurm för att uppfostra. Eh bien! Jag ansvarar för wanes framtid. Har ni någonting deremot, mon cher! Men, ers excellens! jag har så svårt att skiljas rån min dotter,,,..