Aftonbladet – 13 december 1842, sida 3

nn MMMM rer henne —3 men tä millioner, och dessutom hennes egen önskan ... Ni har henne! Och grefyen undertecknade. Aldrig har, bland äkta män, funnits någon större ödmjuka tjenareo, än vår Polack. Han var kommen till det högsta stadium af förtjusning, d. v. s. han hvarken såg eller hörde, och derföre älskade äfven hans hustru honom dubbelt. Hennes vilja var hans lag. Hade den sköna Sofia om qvälten någon önskan, låg den alltid om morgonen, -då hon vaknade; på hennes nattduksbord. Det var blott en gång vår Polack måste utbe sig litet betänketid. Grefvinnan hade önskat sig ett perlsmycke. — Grefven skickade teckningen af perlorna. sådane de önskades, till de förnämsta städer i Eoropa. och Asien, jemte tillkännagifvande, att han för en hvar af dem betalade ett tusen louisdorer. Efter ett års förlopp öfverlemnade grefven till grefvinnan ett sålunda sammanbragt smycke, som kostat etthundrade tusen louisdorer. Hvilket mönster för en äkta man! Man: borde åtminstone ha honom — i tapisseri! 1823 dog i Berlin vår berättelses hjeltinna, sedan tiden redan börjat blifva nog oförskämd att Jägga hand på hennes utomordentliga behag. Tiden är en skojare. Man skulle icke tro, alt denna berättelse är sann, knapt fastän densammas förf. här försäkrar det. Men det är och blir dock ett faktum, att den skönaste qvinna på sin tid blifvit tvenne gånger försåld, först för 1500 piaster och sedermera för 2 millioner gulden. Se der något att spekulera i! (Calm. PP.) —K — På ett traktörsställe här i staden föll härom dagen talet på skalden Tegner, hvarvid följande dialog på stället uppteknades af en närvarande resande: Traktörn. Den der Fegner, ska det vara en så rar prest det, som di iiker oa en. Gästen. Åh, inte är det just så mycket fråga om honom som prest; han är vär största skald, och som ädan har han vunnit sin ryktbarhet. T. Skald! — Ja det var då väl, att en prest tar sig nånting nyt ttiat re för sina stora inkomster. G. Ja, ja, me Det har herrn allt rätt. 7. Ja, vet herrn, det vore inte mer än pr nade skyldighet att vara skalder allihon, s de allmogen ha någe gagn af däm. (Dagbl.) cS